Vad är det att vara sant ödmjuk, enligt Guds ord? Och hur kan man känna igen högmod i sitt eget hjärta? Detta är bara en start, jag vill uppmuntra dig att själv söka i Bibeln för det finns mycket skrivet om detta. Det är hjärtat som är det viktiga.
I Josuas bok kan vi läsa att Gud hade sagt till Josua att folket skulle erövra Jeriko men att de inte fick ta med sig några skatter därifrån. En man gjorde inte som Herren hade sagt utan tog för sig av bytet. Det gjorde att Gud blev arg och lät armén förlora mot en annan stad. Josua blev bedrövad och kastade sig på sitt ansikte inför Herren.
Då svarade Herren Josua: ”Res dig upp! Varför ligger du där på ditt ansikte? […] Jag kommer inte att vara med er längre ifall ni inte får bort det vigda från er. Res dig, helga folket och säg: Helga er till i morgon, för så säger Herren, Israels Gud: Det finns något som är vigt åt förintelse hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender förrän ni avlägsnar det ifrån er. Josua 7:10-13
Varför säger Gud så där? Vill Han inte att vi ödmjukar oss när vi gjort fel? Jodå. Men i det här fallet handlade det om självömkan, falsk ödmjukhet. (Det finns många olika varianter av falsk ödmjukhet) Josua kände säkert en äkta bedrövelse över att människor dött, men handlingen i sig kom inte från hjärtat. Det blev en tom, religiös, handling. Att Josua låg på sitt ansikte betydde ingenting eftersom folket hade gått i olydnad, och dessutom försökt dölja det för Gud.
Gud säger vidare då till Josua att folket måste helgas, annars kommer de inte kunna stå emot sina fiender. Detta kan appliceras i Kristi kropp på jorden idag. Det finns något som måste röjas ur vägen för att vi ska kunna stå emot fienden – och gå i Guds kraft med människors frälsning och befrielse som frukt – och det är högmod. Högmod är alltså det som Kristi kropp har tagit i byte (bildligt talat), håller i sina hjärtan och försöker dölja för Gud. Men så länge vi har det, så kommer vi ingenvart.
Ödmjukhet är en av de viktigaste sakerna för oss, därför att ödmjukhet är nyckeln till att gå i Guds kraft.
I Lukasevangeliet 10 kan vi läsa att lärjungarna hade kommit tillbaka och var överlyckliga att de onda andarna lydde dem, precis som de lydde Jesus, och Han svarar:
"Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är skrivna i himlen." I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn. Ja, Far, så var din goda vilja." Luk 10:20-21
”Detta” syftar på hemligheten, mysteriet bakom hur vi kan gå i Jesu smörjelse och auktoritet i andevärlden. Det finns nämligen inte någon formel eller metod vi ska följa. Det handlar inte ens om hur mycket vi ber och fastar. Det är Jesu smörjelse. Vi är bara kärl för Jesu kraft, det är Han som gör allt.
Vem är det som får smörjelse? De som är som små barn, de som är ödmjuka. Är man vis och klok (= ”lärd”) i sina egna ögon, är man högmodig, vilket är raka motsatsen till ödmjuk. Och Jesus säger här att Fadern bokstavligen döljer de här sakerna för sådana människor – Han smörjer dem inte med sin kraft.
Ödmjukhet är nyckeln.
Ödmjukhet är inte eftertraktat eller glamoröst i världens ögon. Det förekommer också ett felaktigt tänk inom kyrkan, där mycket fokus läggs på uppenbar synd men man vågar inte riktigt gå in på djupet, och alldeles för ofta blandar vi ihop ödmjukhet med självömkan, precis som Josua gjorde. Man gör, som det verkar, allt rätt: man dricker inte, ligger inte runt, man läser Bibeln varje dag, går till kyrkan, hjälper till osv… Man kanske till och med verkar andlig i hur man pratar, eller predikar…
Men det blir inte mer än så. Man går inte i Guds kraft och ser inga mirakler.
Att vara en människa efter Guds hjärta
Men Gud avsatte honom [Saul] och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt. Apostlagärningarna 13:22
Här har vi ett exempel på en smord Guds tjänare. David var en man efter Guds eget hjärta. När vi läser om David vet vi att hans utvärtes utseende inte var mycket för världen, men vi vet också om vi läser Bibeln att Gud inte ser till våra utseenden. Han ser till vad som finns inuti.
En del kristna förstår inte att även om de gör allt rätt, ger sin tid, sina pengar osv till Guds verk, men inte ger hela sitt hjärta, dvs allt som finns i det, till Gud, så kommer de aldrig längre än vad de själva kan se.
Andra är lite rädda för att ge hela sitt hjärta till Gud, för det handlar om att få uppenbarelse om saker man borde göra annorlunda i sin inställning, tänkesätt osv. Vi kommer till det.
Om vi vill tjäna Gud, och gå i Guds kraft, är det hjärtat vi ska ge mest uppmärksamhet till. Det enda som betyder något är att Gud har välbehag till mig, att Hans hjärta blir berört av mitt liv, att vara en människa efter Hans hjärta. Det är det viktigaste uppdraget jag har.
Hur blir man ödmjuk?
1. Lev i Gudsfruktan
Att vörda [frukta] Herren är att hata det onda. Högfärd [arrogans], högmod, ond väg och falsk mun, det hatar jag. Ordspråksboken 8:13
Gudsfruktan är allra viktigast. Gudsfruktan handlar inte om att vara rädd för Gud, utan om att ha en djup vördnad och respekt för Gud. Att leva varje dag i uppenbarelsen om att Gud är min Herre och jag är Hans tjänare. Jag måste vara överlåten Honom, lyda Honom. Att VILJA vara i Hans vilja, att aldrig ta ett (medvetet) steg utanför Hans vilja. Om jag skulle gå i olydnad eller uppror, skulle det fullständigt bedröva mig. Detta är rätt attityd. En intensiv passion och längtan efter att behaga Gud och vandra i Hans vilja.
Har du genuint attityden som jag just beskrivit, har du ingenting att oroa dig för. Du kommer att vara i Guds vilja. Det är Han som gör verket. Gud är så god och vill dig väl. Han kommer inte låta dig bara halka ut ur Hans vilja. Det gör man när man inte har det rätt ställt i sitt hjärta, när man inte lever i vördnad för Gud. När man inte egentligen bryr sig så mycket om vad Gud tycker utan kör sitt eget race, med sina egna syften som fokus. Men om du bryr dig om att behaga Honom och underordna dig Honom (även om det kanske inte känns logiskt), lever i Gudsfruktan, kan du vila i vetskapen att Han leder dina steg:
Salig är var och en som vördar Herren och vandrar på hans vägar. Du får njuta frukten av dina händers verk. Salig är du, det går dig väl! Psaltaren 128:1-2
Han kommer att öppna och stänga dörrar, Han kommer att flytta berg för dig.
Att vörda Herren är början till kunskap, men dårar föraktar vishet och förmaning. Ordspråksboken 1:7
Ordet ”kunskap” betyder på hebreiska ordagrant: urskiljning! När du lever i Gudsfruktan kommer du kunna höra Hans ledning och urskilja rätt från fel, gott från ont, och avslöja mörkrets aktiviteter.
Och inte undra på det, Satan själv förklär sig till en ljusets ängel. 2 Kor 11:14
Satan kommer listigt och låtsas tala som Gud, men det är inte Gud som talar. Han får dig att tro att du ska göra något som kanske verkar andligt och rätt, men om du hade lyssnat till den helige Ande så hade du vetat att du egentligen skulle ha gjort något annat. Högmod öppnar för detta. Så har du en attityd av Gudsfruktan så kommer du också få vishet att urskilja vad som är vad.
2. Rannsaka ditt hjärta
Rannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se om jag är på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen. Psaltaren 139:23-24
Ordet som översatts till ”olycksväg” betyder ”vanor/attityder som sårar/smärtar Gud”. Att rannsaka definieras som att noggrant undersöka, granska eller efterforska något. Jag måste ständigt förnya mitt sinne och se på Jesus och låta Honom forma mig som lera i Sina händer:
Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte [låt er inte formas] efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom. Romarbrevet 12:1-2
Vila i det och låt Honom rannsaka dig, söka i ditt hjärta, pröva ditt hjärta, rensa bland dina orena tankar och begärelser. Det är en process. Det finns ingen fördömelse, eller skam. Dessa är bara djävulens lögner. Det handlar om att vilja bli mer lik Jesus, att vilja tänka som Honom, och se människor så som Han ser dem. För att kunna göra det måste vi ha Hans hjälp. Exempelvis kan du be:
”Herre, jag vill att varje del av mig ska vara behaglig inför Dig. Jag kommer blottad inför Dig, jag skäms inte för någonting för jag försöker inte dölja något eller leva ett dubbelliv, eller hoppas att Du inte ska se allt… Jag vet att jag har saker jag måste ta itu med. Hjälp mig, visa mig vad jag behöver vända om ifrån och göra annorlunda. Sök i mig och se om det finns något i mitt hjärta som bedrövar dig. Låt det som kommer ut ur min mun vara välbehagligt inför Dig. Forma mig, förvandla mig…”
Det är då Gud kan göra det. När du ger Honom allt i ditt hjärta. Du kan inte hålla kvar i ditt ego och dina egna ambitioner. Du måste lägga ner allt. Du är en del av processen. Det räcker inte bara att be att Gud ger dig ett nytt hjärta, fortsätter på din väg, och så vaknar du upp en dag och är förvandlad. Du måste göra jobbet tillsammans med Gud. Ge Honom allt, låt Honom rannsaka dig och visa dig vad du behöver vända om ifrån, vad som är orent, överlämna det åt Honom. Det är en daglig process, ett dagligt överlåtande.
Gud kommer aldrig med fördömelse. Hör du det, så kommer det inte från Gud. Han kommer med övertygelse, i kärlek och mildhet och säger: ”Min son, min dotter, den här vägen du går på kommer leda dig till fördärvet. Vandra här istället, med Mig…”
Exempel på orenhet kopplad till högmod
Den mesta orenhet vi har i våra hjärtan är kopplad till högmod. Och högmod står ju i motsatsförhållande till ödmjukhet. För att kunna vara sant ödmjuka måste vi få uppenbarelse över de delar i våra hjärtan som styrs av högmod, och vara villiga att ta itu med det. Men bara för att du har någon oren tanke (ska komma till exempel på det) betyder det inte automatiskt att du är oren eller syndig eller högmodig. Fienden sänder dessa tankar varhelst han kan! Och hans agenda är att du ska tro att det är dina egna tankar, så att du ska känna dig dålig, syftet är alltid att ta dig bort ifrån Gud. Ju längre och djupare vi går med Gud kommer det vara svårare för fienden att lyckas plantera tankar.
Att tankarna kommer är en sak, men att uttala dem, hålla med dem, böja sig för dem, agera på dem, är något annat. Om du agerar på dessa tankar, så kan du hamna i synd och högmod. Därför är det viktigt att vi uttalar vad Guds ord säger i situationer, att vi står emot lögnerna och låter Guds goda tankar regera i våra sinnen. Då vinner vi över Satan.
Här är några tankar eller känslor som är orena inför Gud, och som också är kopplade eller rotade i högmod. Jag har själv fått vända om ifrån alla dessa saker!
Avund
När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom. Josef hade en dröm som han berättade för sina bröder. Efter det hatade de honom ännu mer. […] Bröderna blev avundsjuka på honom […] Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, började de prata om att döda honom. De sade till varandra. ”Där kommer drömmaren. Kom nu, så dödar vi honom och kastar honom i en brunn! Sedan kan vi säga att ett vilddjur åt upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar!” 1 Moseboken 37:4-5; 11; 18-20
Att ha avund innebär att du inte tycker att en person förtjänar vad de har, eller att du vill ha vad den personen har. ”Jag har jobbat så hårt” eller ”Jag kan det här och det där…” eller ”Jag har offrat det här och det där”… Du blir lite bitter och lite småarg på den där personen och pekar på personens svagheter…
Det är högmod.
Vi måste alla inta attityden av att vi är Guds tjänare (Läs Lukas 17:5-10). Vi förtjänar inte ens att ha luft i våra lungor! Det är Guds godhet som gett oss allt vi har, varenda gåva, förmåga, välsignelse… All annan attityd är villfarelse. Vi förtjänar ingenting! INGENTING. Allt vårt fokus ska ligga på att ge GUD äran och tjäna Honom ödmjukt och underordnat. Det är Guds nåd att vi är frälsta! Att vi inte är bundna av synd. Att vi inte behöver spendera evigheten utanför Guds närvaro. Vi ska attityden av ren tacksamhet.
Då kommer vi inte ha några problem med avund i våra hjärtan. Då kommer vi istället glädja oss tillsammans med andra när de blir välsignade eller använda av Gud. Då blir vi istället inspirerade att själva söka Gud och se vad Han vill göra i mitt liv!
En av de största orenheterna i Kristi kropp är just högmod och avund gentemot andra kristna. Det är sjukligt. Som sagt, tankarna kan komma, men det är inte synd om du inte agerar på dem eller låter dem ta fäste. Låt aldrig irritation stiga upp inombords så att du talar illa om eller klagar någon.. Även i ”bön” inför Gud…
Gud väljer vem Han vill. Och dessa tar Han dessutom alltid igenom prövningar och svårigheter, för att forma dem. Vi är alla i samma lag! Vi ska vara varandras hejarklack! Märker du avundsjuka tankar hos dig, flagga dem, ta dem till Gud, vänd om och se till att ditt hjärta är fyllt av Gudsfruktan.
Fördömelse mot andra
Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du har en bjälke i ditt eget öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga, så ser du klart nog för att ta ut flisan ur din broders öga. Matteusevangeliet 7:3-5
Vi ska inspektera frukten hos andra kristna, för att själva få en bra indikation på vad som finns i den människans hjärta. Det ger oss vishet att veta vem vi ska anförtro oss till, vem vi ger förtroende till uppgifter i församlingen, osv. Men vårt jobb är inte att offentligt peka ut personens svagheter och brister, utan att be för dem och älska dem. Alldeles för många kristna är fullt upptagna med att peka ut andras fel och brister, istället för att fråga Gud om hjälp att ta hand om sina egna.
När vi är skeptiska och kritiska mot andra, när vi talar illa om andra kristna, drivs vi av fel andemakt.
Notera att flisan är mindre än bjälken! Det innebär att det du har själv (högmod) är värre än det den andra personen har! Vi är inte kallade att sätta oss på höga hästar och riva ner andra. Om någon gör fel så är Gud den som ska döma.
Notera skillnaden: Vi ska vara visa i vem vi anförtror oss åt, och vilka vi ger förtroende i församlingen, och det baserar vi på frukten av deras beteende. Vi ska hjälpa varandra i kärlek att se frukten vi bär, och be för varandra. Men vi ska inte se ner på varandra, och definitivt inte tala illa om varandra, för ingen av oss är perfekt. (Apropå perfekt – vi kan inte använda den frasen för att slippa göra jobbet!)
Gud står emot [kan också betyda: strider emot] de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka. Jakobs brev 4:6
När högfärd kommer följer förakt, men vishet finns hos de ödmjuka. Ordspråksboken 11:2
Hamnar du ofta i att du noterar andras brister och dessutom öppnar din mun om detta – så måste du vända om. Ge det till Gud, ödmjuka dig, be Honom fylla ditt hjärta med kärlek till den personen och att få se på personen genom Guds ögon. Jag har upplevt detta själv – det fungerar verkligen!
Men bär ni bitter avund och rivalitet i ert hjärta, ska ni inte skryta och ljuga i strid mot sanningen. En sådan "vishet" kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig, demonisk. För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska. Jakobs brev 3:14-16
Nu vill jag att du blundar. Jag vet att det är lätt att se framför sig någon som du vet gör fel på det här området. Men släpp de tankarna. Se istället in i ditt eget hjärta. Det du just kanske anklagade någon annan för, är du skyldig till.
Det är så här vi måste jobba. Ödmjukar vi oss inte på det här sättet, kan vi gå och starta någon fritidsklubb någon annan stans. För i Guds församling ska vi sluta med detta.
Självcentrering
Att vara fokuserad på sig själv, sina ambitioner och sin egen framgång är en tredje sak som går hand i hand med högmod. Att vara fokuserad på min plats, mitt syfte, försöka hitta min tjänst. ”Jag vill ha…”
Det kan också handla om att du är upptagen med att tänka på hur andra människor uppfattar dig. Detta istället för att ha fokus på Herren, Hans rike, Hans vilja, Hans tid.
Vi har alla drömmar… Men de ska inte ligga i fokus. Gudsfruktan leder oss till att faktiskt lägga ner allt som betyder något för oss, inför Hans fötter, och överlåta det till Honom. Att prioritera HERREN framför allt annat, så till den grad att det knappt existerar. Då det är helt underkastat Hans goda vilja. När ingenting annat spelar någon roll längre. DÅ kommer Han att ge dig annat också! Han VILL välsigna dig i överflöd! Men du måste lägga ner allt först. Och det måste ske i Hans tid, på Hans sätt, för det är det bästa för dig. Och dina drömmar kommer att ta färg av Guds tankar. Ibland måste vi gå igenom prövningar för att Han vill forma dig.
Högmod leder till villfarelse
Stolthet går före undergång och högmod går före fall. Ordspråksboken 16:18
Herren avskyr de högmodiga, de blir verkligen inte ostraffade. Ordspråksboken 16:5
Det här är anledningen till att vi behöver ha Gudsfruktan i våra liv. Högmod är det farligaste vi kan ha i våra hjärtan, därför att det leder oss att bli lurade av Satan som förklär sig som Guds röst. Det är alltid högmod som öppnar för att en kristen kan bli ledd av fel andemakter och tro att det är den helige Ande! ALLTID. Detta skadar Guds rike.
Hur vet man om en annan människa drivs av rätt ande? På Frukten: beteendet! (Läs om det här)
Högmod leder människor bort ifrån sin kallelse och smörjelse. Bara för att man exempelvis står och pekar på andra.
Många kyrkor är fullt upptagna med att det ska se ut på ett visst sätt, låta på ett visst sätt, verka på ett visst sätt… Många vill vara framgångsrika och gör typ ”karriär” i Guds rike. När man sätter sina egna ambitioner i fokus kommer fienden och förvillar, det är oundvikligt.
Gud vill ge sin kraft till oss, men om vi är fyllda med högmod och själviskhet, gör Han inte det. Gud vill bara ha våra hjärtan. När Han kommer med sin kraft, behövs inget annat. För det går inte att lura Gud:
Bedra inte er själva, Gud lurar man inte: det människan sår ska hon också skörda. Den som sår i sitt kött får av köttet skörda undergång, men den som sår i Anden får av Anden skörda evigt liv. Gal 6:7-8.
Han vet vad du har i ditt hjärta, oavsett om du ger det till Honom eller inte. Ju mer du blir använd, ju mer du får göra i Guds rike, desto bättre koll måste du ha på ditt hjärta.
... gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och vara ett i själ och sinne. Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte till ert eget bästa utan också till andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var: Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära. Filipperbrevet 2:2-11
Har du inte, eller är du inte säker på om du har, tagit emot Jesus som din personlige Frälsare och Herre? Romarbrevet 10:9-10 säger:
För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.
Svårare än så är det inte! Om du helhjärtat lämnar ditt liv till Jesus, så kommer Han att göra resten. Börja läs i Bibeln, exempelvis Johannesevangeliet, och kontakta en församling i din närhet som kan hjälpa dig på din vandring. Vi behöver varandra på vägen.