Varför ska vi mogna och växa?
- Det är vår skyldighet på grund av kallelsen
- Vi har lämnat världen och dess begär och lever för Gud
- Orenhet i oss är inte kompatibelt med Guds helighet
- Vi ska spegla Jesu karaktär för andra människor
- Mognad gör enheten möjlig
- För att kunna urskilja vad som är sant och falskt
- För att kunna stå emot fienden i denna tidens slut
Först måste vi påminna oss om att det är genom NÅDEN vi är frälsta! Det finns ingenting jag kan tillföra där genom att leva på ett visst sätt. Frälsningen, med evigt liv som löfte och hopp, får jag genom att vända mig från världen och ta emot Guds gåva, Jesus Kristus. Sedan har Gud så mycket MER för oss! Och det kan vi få genom en viss ansträngning.
Att vandra i enhet (Efesierbrevet 4)
Därför uppmanar jag er, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. (Vers 1)
Kallelsen är att leva – vandra – på ett sätt som är värdigt allt vi har fått – en vardag, dag för dag, steg för steg, som ärar evangeliet.
Var alltid ödmjuka och milda, var tålmodiga och överseende med varandra i kärlek. (Vers 2)
Hur en kristen lever sitt liv spelar roll. En kristen ska inte leva i strid med andra utan vara mild, tålmodig, ödmjuk.
Att vara ”ödmjuk” innebär en realistisk bedömning av sig själv och en uppriktig inställning att sätta andra människor före sig själv. Det handlar om att aktivt avsäga sig högmod, själviska ambitioner, inbilskhet och självförhävelse; och att istället nära en djup enhet och aktning mellan troende. Varken på Paulus tid eller idag värderar man ödmjukhet som något positivt, utan det är snarare ett tecken på svaghet. Det är viktigt att vi inte låter världens värderingar påverka oss, särskilt inte när det gäller ödmjukhet. Ödmjukhetens motsats är högmod, arrogans, förmätenhet – något som fördöms överallt i Bibeln.
”Mildhet” hänvisar inte till något svagt eller mesigt karaktärsdrag, utan handlar om att kunna dämpa sitt sinne och sina känslor – självkontroll.
Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp vid er kallelse, (Vers 3-4)
Friden mellan oss är inte något vi ska kämpa för att få, utan något vi ska ha och måste underhålla. Det krävs arbete och Anden håller ihop oss. Livet vi ska leva ska dra mot detta, samma mål, som för alla troende i enhet. Det handlar dock inte om att uppnå enhet till vilket pris som helst, det vill säga, vi ska inte acceptera allt oheligt som görs i trons namn bara för att inte stöta oss.
Att vandra i mognad (Efesierbrevet 4)
Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet. (Vers 11-13)
Gud ger tjänstegåvor för att kunna utrusta hela Kristi kropp för mognad och tjänst. De troende som helhet utrustas för tjänst, och på så sätt resulterar det i att församlingen byggs upp och mognar. Tjänst är inte några få förunnat: det gäller inte bara dem som kan undervisa. Alla deltar i uppbyggandet av Kristi kropp.
Ordet ”utrusta” betyder att ställa iordning, t ex att gipsa ett ben. Målet med utrustningen, lagandet, är att vi ALLA ska nå trons enhet, att bli mogna så till den grad att vi kan mäta upp till helheten av Kristus. Målet är enhet och mognad, en reflektion av Kristi närvaro och karaktär.
”Fullvuxen” kommer från en grekisk fras som betyder ”perfekt man”, ”en komplett person”. Paulus ger bilden av en mogen man som symbol för vad hela församlingen ska uppnå. Att vara en mogen församling innebär att församlingen som helhet har gott omdöme, kan se klart och tydligt, urskilja sant från falskt, och agera därefter.
Mognad är resultatet av en överlåtelse till Jesus och allt Han är! Att känna Honom innebär att leva ut sanningen i kärlek, och att leva ett liv som speglar Hans karaktär. Det är inte bara idéer. Det är en moralisk mogenhet som är bunden till en rätt kunskap och insikt om vad som är sant och falskt. Det är Kristi fullhet vi ska uppnå – vilket innebär att församlingen ska vara fylld med hans närvaro, kraft, makt och rikedom. Mognad är inte ett statiskt tillstånd utan församlingen måste hela tiden växa och förnyas.
Att vandra med urskiljning
Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. (Ef 4:14)
Barn saknar förmågan att urskilja sant från falskt, och att kunna bedöma omständigheter. De är som båtar på ett oroligt hav som inte kan handskas med naturkrafterna. Med mognad kommer förmågan att navigera genom stormen.
Paulus jämför församlingen med en enda man i tidigare vers, men här individualiserar han kampen. Det är nämligen så att varje kristen måste mogna i sitt eget liv, sin egen vandring, sin egen livsstil för att församlingen ska kunna nå en kollektiv mognad. När vi enskilt och församlingen i stort når denna mognad som Paulus beskriver, påverkas vi inte av Satans försök att förvilla och splittra. Det är alltid Guds ord, Bibeln, som ger oss förmågan att urskilja sant och falskt. Egen bibelläsning, dagligen, och sund undervisning i församlingen. Båda behövs!
”Vindkasten” drivs av slughet och baktankar – och det är onda andemakter som ligger bakom detta. Människan i sig har ofta inga uppenbara onda avsikter utan i sitt eget sinne gör allt av välvilja eller övertygelse. Men finns en öppen dörr , t ex i form av högmod, oförlåtelse eller synd man inte vill vända om ifrån, så har dessa andemakter en ingång.
Hela sista delen målas i grundtexten upp som mycket ond och beräknande, och målet är att få kristna att gå vilse. Om djävulen inte kan få oss att lämna Gud, så kommer han försöka få oss att missa andra saker. Han gör detta ofta genom andra kristna. Det är därför vi behöver mogna så att vi kan hålla oss vakna och förstå vad som är vad.
När jag var barn talade jag som ett barn, tänkte som ett barn och förstod som ett barn. Men sedan jag blivit vuxen har jag lagt bort det barnsliga. (1 Kor 13:11)
När vi blir vuxna måste vi ju sluta bete oss som barn. När vi går i vår vandring med Gud, förväntas vi växa och mogna. Annars går vi inte med Gud. Vi förväntas lägga bort barnsliga, omogna beteenden ju längre vi går med Gud.
[Syskon], var inte barn till förståndet. Nej, var barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet. (1 Kor 14:20)
Paulus uppmanar oss att inte tänka som barn, utan som mogna vuxna, när det gäller kunskap, vishet och urskiljning. Barn är lättlurade för att de inte har kunskap och erfarenhet, och kan lätt ledas bort från sanningen. Vi ska vara oskyldiga som barn när det gäller ondska, det vill säga, hålla oss borta från den. Men inte okunniga och naiva när det gäller ondskans metoder. Vi måste vara mogna, vaksamma och kloka när det gäller fiendens strategier och metoder.
Mitt folk går under av brist på kunskap. (Hosea 4:8)
Vilken kunskap? Det som handlar om andevärlden!
När det gäller de andliga gåvorna, [syskon], vill jag inte att ni ska vara okunniga. (1 Kor 12:1)
I Folkbibeln 2015 står det ”de andliga gåvorna” men i grekiskans grundtext bara ”det andliga” – det finns ingenting som syftar på att Paulus talar om gåvorna, utan om det andliga generellt.
Nej, vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus. Av honom fogas hela kroppen samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, med den kraft som är fördelad åt varje enskild del. Så får kroppen sin tillväxt och bygger upp sig själv i kärlek. (Ef 4:15-16)
När vi håller fast vid sanningen – hela sanningen och inte bara de delar vi finner bekväma – kommer mognad. Sanningen appliceras (levs ut) i kärlek som kommer ur vad Gud har gett oss (personlig relation) och låter oss tjäna så att församlingen kan växa i mognad. Det handlar om att leva i sanningen, i allt man gör, på ett konkret sätt. Att bara förstå det räcker inte: det måste genomsyras i min livsstil och mina val i livet.
Tillväxten är bunden till den personliga kärleksrelationen med Jesus och mogenheten handlar om att reflektera honom. Kärleken till Honom är klistret som håller ihop kroppen. När varje del fungerar som den ska, kan kroppen växa och bygger upp sig själv i kärlek. Jesus är också kraftkällan för tillväxten. När kärlek och nådegåvor appliceras med sanning, växer kroppen.
När varje kroppsdel på ett effektivt sätt har kontakt med resten av kroppen fungerar den så som den är tänkt att göra. Betoningen ligger på anslutning/förbindelse: troende är inte menade att fungera som individuella öar. Alla ska bidra! Varje medlem kommer med det som Gud har gett honom eller henne, för att kroppen ska fungera och växa i kärlek och mognad. Alla är därför lika viktiga, oavsett vilken funktion eller uppgift man har.
Hur jag lever är lika viktigt som vad jag tror på, och kärleken är beviset för det. Tro utan gärningar är död (Jak 2:17). Utan kärlek har vi och är ingenting (1 Kor 13:2).
Att vandra i överlåtelse
Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så dåliga på att lyssna. (Hebr 5:11)
Det är attityden hos lyssnarna författaren pekar på, inte att de inte förstår. ”Dåliga på att lyssna” innebär ”tröglyssnade”. Det handlar om en ovilja att förstå trons djupare implikationer (överlåtelse, lydnad, renhet…) och agera därefter.
Ni borde ha blivit lärare för länge sedan, men nu behöver ni någon som lär er de första grunderna i Guds ord igen. Ni behöver mjölk, inte fast föda! (Hebr 5:12)
Han tillrättavisar dem som inte vill lyssna och lära sig och därför inte växer andligt. Deras behov av ”mjölk” hindrar dem från att kunna undervisa andra i lärjungaskap, och från att kunna skilja mellan gott och ont. Tillräcklig tid hade passerat från att de blivit kristna, nu förväntades det av dem att kunna ta sig an lärjungar. Han menar inte nådegåvan att vara lärare – utan just att kunna leda en lärjunge, vilket är allas vår uppgift. Vi för människor till tro, tar oss an dem och hjälper dem växa i tron. Lever vi inte så, uppfyller vi inte Hans befallning.
Den som lever av mjölk är inte mogen för en undervisning om rättfärdighet, för han är fortfarande ett barn. Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnena skärpta till att skilja mellan gott och ont. (Hebr 5:13-14)
Att stanna av i sin andliga tillväxt är en farlig plats att vara på därför att man blir så oerhört lättlurad om man inte mognar. Förmågan att kunna skilja mellan gott och ont kommer utifrån att låta sitt sinne formas av vad Guds ord lär oss, och sätta det i handling. Det har ingenting med tid att göra, utan bara attityd. Det finns många som kallat sig kristna under många år, som fortfarande inte kan urskilja vad som är sant och falsk och som blir bedragna av villoläror.
Fast föda är till för den som är mogen, som låtit sig formas av Guds värderingar. Det är ett verktyg för att kunna urskilja Guds vilja och kunna bli buren och bestyrkt av det i ett liv som behagar Gud. Fast föda behövs också för att en omogen kristen ska kunna mogna. Bebisar som avvänjs från modersmjölken vänjs sakta till fast föda.
Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras mot fullkomningen, och inte lägga grunden igen med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, med undervisning om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom. (Hebr 6:1-2)
Författaren har en plan för denna tillvänjning: att de ska ”föras mot” – bli ”framflyttade/framburna” förbi grunderna och mot mognad, vilket är Guds verk. Detta kan ske med sund apostolisk undervisning, och personens villighet att ta emot, tillgodogöra sig och agera på den undervisningen.
”Grunderna” kan ses som ”budskapet om hur man börjar gå med Kristus” eller ”budskapet som är grundläggande för att förstå och följa Kristus”.
Det handlar om att vi ska fördjupa och bredda vår kunskap om Kristus, och vad Han gjorde, så att vi ska kunna härda ut som kristna och få vad som är utlovat.
Mognad kräver:
- fördjupande biblisk reflektion,
- lämpligt moraliskt gensvar, och
- utveckling av ett evangeliskt övernaturligt andligt liv.
Sakerna som nämns är bibliska teman som är grundläggande i evangeliet. Det finns inget hårddragen linje mellan mjölk och fast föda, därför att den senare involverar en djupare förståelse och mer Kristus-fokuserad applikation. Det handlar alltså inte om ämnena i sig, utan skillnaden ligger i att ”skrapa på ytan” för att få en första förståelse för vad det är man ger sig in i som ny kristen – och att sedan gå djupare för att läran ska genomsyra hela ens liv, leverne och handlingar. Till exempel slutar man vara ”kristen” bara på söndagar och går till gudstjänst, medan resten av tiden lever man ett vanligt Svensson-liv – och börjar LEVA evangeliet.
Som sagt, genom NÅDEN är vi frälsta! Men Gud har så mycket mer för oss!
En kristen som tänker om sig själv att man inte behöver växa är självbelåten och blir antingen ovillig att dela evangeliet med andra, eller så hamnar man i villfarelse och river ner Kristi kropp. Att växa som kristen involverar en ganska smärtsam process i att ödmjuka sig, och vända om från dåliga vanor. En motvillighet att lyssna och växa hindrar oss från att stå fasta i Kristus när (inte om) vi blir attackerade, prövade, eller frestade. Det leder till ett ljummet liv (och det vet vi vad Jesus tycker om). För att mogna behöver man inte bara få djupare undervisning, utan också implementera den som att den reflekteras i livsstilen. Nyckeln till ALLT är den personliga kärleksrelationen till Jesus. Be att få möta Honom, så kommer Han att möta dig!
Har du inte, eller är du inte säker på om du har, tagit emot Jesus som din personlige Frälsare och Herre? Romarbrevet 10:9-10 säger:
För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.
Svårare än så är det inte! Om du helhjärtat lämnar ditt liv till Jesus, så kommer Han att göra resten. Börja läs i Bibeln, exempelvis Johannesevangeliet, och kontakta en församling i din närhet som kan hjälpa dig på din vandring. Vi behöver varandra på vägen.