Gud är kärlek. Han har inte bara kärlek, Han ÄR kärleken själv. Kärleken mellan Fadern, Sonen och oss som tror på Honom resulterar i befallningen att vi troende ska älska varandra:
Och detta befaller jag er: att ni ska älska varandra. Joh 15:17
Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra. Den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. Rom 13:8
Och detta är kärleken: att vi lever efter hans bud. Detta är det bud ni har hört från början: att ni ska leva i kärleken. 2 Joh v. 6
Att älska varandra är ett karaktärsdrag som Jesu efterföljare måste ha:
"Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar." Joh 13:34–35
Detta eftersom:
Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek. 1 Joh 4:8
Men det handlar om en äkta kärlek:
Kära barn, låt oss inte älska med ord eller fraser, utan i handling och sanning. Då vet vi att vi är av sanningen... 1 Joh 3:18-19a
Kärlek är som olja i lydnadens hjullager. Kärlek gör det möjligt för oss att följa Guds bud. Utan sådan kärlek är vi ingenting (1 Kor 13:3, se nedan).
Olika typer av kärlek
Det nya testamentet skrevs på grekiska. Det grekiska verbet agapo översätts till svenska att älska, och substantivet agape översätts till kärlek. Agapo betyder att högakta, vörda, hedra. De används i nya testamentet för att beskriva:
– Guds kärlek till Sin Son:
"Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken [agape] som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem." Joh 17:26
– Guds kärlek till mänskligheten generellt:
Så älskade [agapo] Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Joh 3:16
Men Gud bevisar sin kärlek [agape] till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Rom 5:8
– Guds kärlek till dem som tror på Jesus Kristus särskilt:
"Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig. Den som älskar mig ska bli älskad av min Far, och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom." Joh 14:21
Orden förmedlar också Guds vilja för hur Hans barn tänker om varandra (Joh 13:34, se ovan) och om alla människor (Se även 1 Kor 16:14 och 2 Pet 1:7):
Och må Herren låta er växa och överflöda i kärleken [agape] till varandra och till alla, liksom vi i vår kärlek till er. 1 Tess 3:12
Agape kan bara existera utifrån de handlingar den sporrar. Finns inte rätt handlingar, finns heller inte kärleken. Guds kärlek kan ses i att Sonen gavs som gåva:
Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. 1 Joh 4:9-10
Kristen kärlek är en del av frukten av Jesu Ande i den kristne:
Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. Gal 5:22-23
En troendes äkta kärlek har Gud på första platsen och uttrycks i första hand genom en absolut lydnad för hans bud.
"Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud. Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Joh 14:15; 23-24a
Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde. 1 Joh 2:5-6
Självuppfyllelse, självfokus och självbelåtenhet är förnekelse av Guds kärlek.
Kristen agape-kärlek, oavsett om den riktas mot trossyskon eller mot människor generellt, är inte impulsiv eller kommer utifrån känslor, följer inte alltid naturliga böjelser, och bestäms heller inte utifrån släktskap eller vänskap. Agape söker istället alla människors väl, gör ingen något ont, utan söker tillfällen att göra gott mot alla, särskilt mot dem som är i trons familj:
Var och en av oss ska tjäna sin nästa till hans bästa och hans uppbyggelse. Rom 15:2
Kärleken gör inte sin nästa något ont... Rom 13:10a
Så låt oss därför göra gott mot alla medan vi har tillfälle, och särskilt mot dem som tillhör trons familj. Gal 6:10
Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet. Kol 3:12-14
Kärleken som Gud själv uttrycker är djup och konstant. Det är kärleken som utgår ifrån en perfekt Skapare och riktas mot fullständigt ovärdiga mottagare, som producerar och främjar en vördnadsfull kärlek inom dem tillbaka till Gud; samt en praktiskt kärlek gentemot dem som delar detta (trossyskonen) och en önskan att hjälpa andra söka Gud.
Verbet phileo åtskiljs från agapo i att phileo mer tydligt representerar ”varm, ömsint tillgivenhet”, ”att känna en brinnande ömhet och kärlek”, en typ av impulsiv och känslomässig kärlek.
Båda orden används för att beskriva:
- kärleken mellan Fadern och Sonen (Joh 3:35, 5:20);
- för den troendes kärlek till Jesus (Joh 14:21, 16:27),
- för Kristi kärlek till sin lärljunge (Joh 13:23, 20:2).
Skillnaden mellan ordens betydelse kvarstår dock och de används aldrig godtyckligt i samma mening; om bägge orden syftar på samma mottagare kvarstår ordets betydelse.
Phileo används aldrig i en befallning för människor att älska Gud, då används agapo!
Skillnaden mellan de två verben är iögonfallande i Joh 21:15-17, där sammanhanget visar att agapo i de två första frågorna handlar om kärlek som värdesätter och aktar. Det är en osjälvisk kärlek som är redo att betjäna. Användningen av phileo i Petrus svar och i Herrens tredje fråga förmedlar tanken av att värna om, ha kär, mottagaren ovanför allt annat, eller att yttra en trofast, ytterst vördnadsfull ömhetskänsla.
Det är agape-attityden Gud vill att vi ska ha gentemot varandra, inte i första hand phileo. Alltså behöver känslorna inte matcha handlingarna. Guds vilja är att vi behandlar alla människor, särskilt dem som är i trons familj, med högsta aktning, respekt och tillgivenhet – även om det känns motigt.
Och må Herren låta er växa och överflöda i kärleken [agape] till varandra och till alla, liksom vi i vår kärlek till er. Så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga. 1 Tess 3:12-13
Agape-kärleken är inte något vi naturligt kan producera fram som människor. Det är en gåva från Gud och kan bara komma utifrån någon som blivit förvandlad av Guds kraft, genom omvändelse och lydnad. Det är därför Paulus ber för detta.
Syftet med en överflödande agape-kärlek (en attityd av högaktning gentemot varandra) är att Gud ska styrka våra hjärtan, som ska vara fläckfria. Hjärtat är inte bara vårt känslocentrum, utan sammanfattar hela vår inre varelse; våra tankar, känslor och vår vilja – hela personligheten. Paulus säger att vår personlighet bara kan fästas på en fast grund när grunden är byggd av överflödande kärlek.
Vidare ska Gud göra våra hjärtan fläckfria i helighet – där heligheten innebär att hjärtat är i ett tillstånd av helgelse från smuts, och vördnad för Gud, hans helighet, och allvaret i att vara avskild för honom. En människa som lärt sig att älska Herren Gud, och sina medmänniskor, med hela sitt hjärta, har en fast grund, ett hjärta, en personlighet som är fläckfri och helig.
”Kärlekens lov”, 1 Korintierbrevet 13:1-8
Dessa verser används flitigt vid bröllop och är såklart underbara i det sammanhanget! Men dessa ord var egentligen inte riktade till äktenskapet, utan församlingen! Paulus lägger in detta mitt i en gedigen undervisning om de andliga nådegåvorna, för att illustrera att tecknet på andlig mognad inte är gåvorna i sig, utan huruvida man klarar av att älska sina trossyskon i handling och sanning. Kärlek och frukt är oskiljaktiga. En person som uppvisar exempelvis en profetisk gåva eller kan be för helande men inte gör det utifrån kärlek, bär heller inte andens frukt. Drivs man av att få beröm och ära, eller att få känna sig viktig, så drivs man inte av kärlek.
Om jag talar både människors och änglars språk men inte har kärlek [agape], är jag bara ekande brons eller en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg men inte har kärlek, så är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag offrar min kropp till att brännas men inte har kärlek, så vinner jag ingenting. (Vers 1-3)
Utan kärlek är alla andliga gåvor värdelösa. Allt tal som inte sker utifrån äkta kärlek är bara irriterande ljud. ”Om jag offrar min kropp till att brännas” kan också översättas ”om jag levererar min kropp för att få ära” – alltså motsatsen till kärlek. Om motivet är på minsta sätt själviskt, så är det inte kärlek.
Listan på kärlekens handlingar och attityder är inte uttömmande utan representativ. I verserna 4-7 är de flesta orden som beskriver kärlek verb i grekiskan och SFB15: kärlek är en aktiv handling, inte känslor.
Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst. (vers 4)
En otålig människa sätter sig själv först. En hård och elak människa drivs av något annat än kärlek; ondska.
Det finns många exempel som varnar för avund i Bibeln därför att det får så stora och svåra konsekvenser.
Skrytsamheten innebär att ständigt prata om sina egna talanger, framgångar och andliga gåvor. Att vara uppblåst innebär att vara full av sig själv.
Den beter sig inte illa, den söker inte sitt [ska inte ha sin vilja fram], den brusar inte upp, den tänker inte på det onda [ordagrant: håller inte fast vid sådant som varit]. (vers 5)
Man kan beskriva det så här: ”En människa som drivs av kärlek söker sig inte in i konversationer, gudstjänster eller församlingar på ett turbulent, manipulerande eller uppmärksamhetssökande sätt.”
En människa som drivs av kärlek är inte självupptagen eller har fokus på sina egna intressen. En människa som drivs av kärlek reagerar heller inte med att brusa upp eller bli irriterad. Istället kommer man ihåg sina egna fel och brister, och förlåtelsen man själv fått av Gud, och finner inget behov av att hitta dem hos andra. Detta är grunden vi måste stå på. Mitt fokus ska alltid ligga på att rannsaka mitt eget hjärta, inte försöka hitta fel hos andra.
Brist på kärlek uppenbaras när en människa håller räkenskap för förseelser och vägrar förlåta.
Den gläder sig inte över orätten men gläds med sanningen. (vers 6)
Kärlek glädjer sig när rättfärdighet blommar och tar mark; när evangeliet får framfart – oavsett vem det är som för fram det.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. (vers 7)
Kärlek tål och tolererar mycket och ger inte upp på människor när livet blir tufft (Kol 3:13). Att kärlek tror allt innefattar inte naivitet, som om kärlek tror på allt som sägs och händer, eller accepterar orättfärdighet eller dåligt beteende. Istället tror och hoppas den på Guds goda vilja och plan, och förlåter synder och oförätter. Tro och hopp existerar inte i sig själva utan är förankrade i Gud och hans löften.
Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska försvinna, tungomålen ska tystna och kunskapen försvinna. (vers 8)
Nådegåvorna är tillfälliga och upphör när Jesus kommer tillbaka. Kärleken däremot, är evig.
Romarbrevet 12:9-16
Återigen har Paulus undervisat om de andliga nådegåvorna och kommer in på kärleken som grund för allting.
Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. (vers 9)
Det här betyder ”låt kärleken (agape) vara äkta och utan skenhelighet”.
Nådegåvorna ska användas utifrån kärlek, som inte söker att få något övertag, några fördelar eller beröm. Kärlek ska vara uppriktig, inte komma utifrån hyckleri eller ögontjäneri.
Att avsky det onda är mer än att ogilla det, utan handlar om att fly från från den i förfäran; att förakta ondskan (men inte människan). Att hålla fast vid det goda innebär att göra det som är rättfärdigt och gott.
Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek [”en ömsesidig tillgivenhet; en djup, öm hängivenhet”]. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden, tjäna Herren. Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. (vers 10-14)
Att välsigna dem som förföljer mig innebär egentligen inte att jag bara ska önska dem väl, utan att kalla ner Guds nådefulla kraft över dem. Att be att Gud ska göra sitt verk i deras hjärtan. Gud använder själv mildhet och tålamod för att föra människor till omvändelse, så en kristen människas gensvar är att välsigna sina fiender så att de kan komma till omvändelse.
Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. (vers 15)
Att glädja sig med dem som det går bra för motverkar avundsjuka.
Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. (vers 16)
Enighet – harmoni – hänger faktiskt lite på principen att ”inte tänka på det som är högt”, vilket betyder: ”ha inte för höga tankar om dig själv och sök inte fördelar för dig själv; var inte överlägsen” Att ”hålla sig till det enkla” innebär att associera dig själv med de ödmjuka, bokstavligen står det: ”Låt dig bäras bort till det blygsamma/ödmjuka/obetydliga”. Det syftar till att vi inte ska söka umgänge eller vänskap med personer som har högt status i samhället; att vi inte ska behandla ”lägre stående” människor på ett sämre sätt utan följa Jesu exempel.
Enhet kräver ödmjukhet!
Älska människan, säg nej till andemakten
Gud är kärlek. Att följa Jesus innebär att vi är skyldiga att älska varandra. Beter vi oss illa mot varandra eller talar illa om varandra så är vi inte Jesu efterföljare och misslyckas med uppdraget (den som inte älskar, känner inte Gud). Vi ska älska i handling och sanning.
Vi ska älska varandra med innerlig aktning. Ibland följer inte känslorna med, men det är bara att lyda ändå.
Kärlek innebär dock inte att acceptera och tillåta allt. Kärlek ÄR ibland att sätta stopp eller säga nej, att påtala när något är orättfärdigt – bär dålig frukt. Precis som vid barnuppfostran: vi kan inte ge människor allt de vill ha (precis som vi inte ger barn allt de pekar på), det är ovist och orättfärdigt.
Det är viktigt att förlåta människan – OCH säga nej till andemakten bakom. Ger vi efter kommer fienden att kunna härja som han vill. Människan är alltid högt älskad av Gud. Ibland är det svårt att veta, men andlig mognad öppnar ögonen. På frukten känner man trädet!
Oförlåtelse är en farlig väg, att hålla fast vid oförrätter som varit. Bästa sättet att förlåta människor som gjort en ont är att be för dem. Be att Gud ska frälsa, välsigna, upprätta, göra sitt verk i deras hjärtan.
Har du inte, eller är du inte säker på om du har, tagit emot Jesus som din personlige Frälsare och Herre? Romarbrevet 10:9-10 säger:
För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.
Svårare än så är det inte! Om du helhjärtat lämnar ditt liv till Jesus, så kommer Han att göra resten. Börja läs i Bibeln, exempelvis Johannesevangeliet, och kontakta en församling i din närhet som kan hjälpa dig på din vandring. Vi behöver varandra på vägen.