Del 2 – Att vilja vandra i tillväxt och låta sig formas av Gud
Varför ska vi mogna och växa?
- Det är vår skyldighet på grund av kallelsen
- Vi har lämnat världen och dess begär och lever för Gud
- Orenhet i oss är inte kompatibelt med Guds helighet
- Vi ska spegla Jesu karaktär för andra människor
- Mognad gör enheten möjlig
- För att kunna urskilja vad som är sant och falskt
- För att kunna stå emot fienden i denna tidens slut
Poängen med den evangeliska läran är att visa hur vi ska se på världen, och att leda oss till en helgad livsstil. Allt vi har fått av Jesus leder till en kallelse att leva avskilt från världen, i helighet. Det innebär också att vi inte kan förvänta oss detta från världen. Vi troende ska tänka och agera på ett sätt som inte ses i världen, och så visar vi världen ett annat, bättre, sätt att leva. Denna avskildhet blir möjlig genom kärleken till Gud. Den kärleken kan reflektera ljuset av ett annat sätt att leva, och fungerar som en inbjudan till andra som behöver lämna mörkret.
Guds barns närvaro i en värld som är bortvänd från Honom, leder till en konfrontation i andevärlden. Därför behöver vi vara redo att ta upp Guds vapen (t ex tro, sanning, förlåtelse, glädje, kärlek, tålamod, godhet…..) Eftersom kärleken till Gud driver oss, låter vi oss inte skrämmas av fiendens taktiker. Människor är inte fiender, utan själva målet.
Att vandra i helighet
Först kommer en generell förmaning att vandra på ett annat sätt än vad man gör i världen: kallelsen att följa Jesus innebär att hela livet förvandlas. Livsstil, livets mening och hur vi gör saker. Det innebär att iklä sig den nya människan, och uppvisa Kristi närvaro, såsom man bär kläder. Detta är den nya livsstilen som speglar ett liv i Kristus. Sedan följer en rad specifika förmaningar om olika delar av livet.
Därför säger jag detta och varnar er i Herren: lev inte längre så som hedningarna lever. Deras tankar är tomma, deras förstånd är förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och förhärdade i sina hjärtan. Avtrubbade kastar de sig ut i orgier och ägnar sig åt all slags orenhet och får aldrig nog. Ef 4:17-19
Därför = För att Kristi kropp ska rustas till enhet och fullkomlig mognad så att vi kan urskilja vad som är lett av Guds Ande, och vad som är lett av onda andemakter! (Se Ef 4:1-16)
Om vi inte lever ett helgat liv som grundar sig i Guds Ord kommer vi heller inte få urskiljning att avgöra vad som är sant och falskt när människor leds av onda andemakter och försöker förvilla oss! Detta är centralt för en kristen vandring. Vi troende ska ha en annan livsstil. Det är en kontinuerlig, daglig vandring som är avskild från världen. Utan detta kan inte församlingen mogna och inte heller få urskiljning.
Det börjar med tankarna. I världen finns en tomhet, en meningslöshet, ett jagande efter något att fylla tomheten med. Förståndet är förmörkat vilket leder till förhärdelse. Här finns inget ljus. Gud är långt borta i denna livsstil. En kristen ska helt enkelt inte leva så. Utan urskiljning som kommer utav Guds ord och ett liv i helgelse, har människor som lever utifrån världens moral ingen förmåga att göra sunda val. Men detta ursäktar dem inte (Rom 2:1). Paulus talar om en omedveten brist på insikt, men de är fortfarande ansvariga för sina val. Man trycker undan och avvisar Guds närvaro, och hårdheten i deras hjärtan gör att de inte är öppna för att se livet på ett annat sätt. Hjärtat har en känslokall respons gentemot Gud, därför att hjärtat är ogenomträngbart. Det handlar om livsstil, ett varande. Ett val har gjorts att hålla på med sånt som beskrivs. Och Gud låter dem. De har gjort sitt val. Ett hårt och kallt hjärta vänder sig inte till Gud. Ett samvete som inte fungerar som det ska leder till att begären tar över. Resultatet är alltid ett förstört liv, på ett sätt eller annat. Därför är det så destruktivt.
Idag är det fullständigt normaliserat i film, TV och överallt annars att det är så här man ska leva. Man ska ge sig ut och ha sex med vem som helst, var som helst, hur som helst. Gör man inte det är man ”onormal”. Men Paulus skriver:
Men det är inte så ni har lärt känna Kristus. Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet. Ef 4:20-24
Jesus Kristus lär oss en annan moralisk sanning och ett annat sätt att leva. Det handlar inte om teoretiska idéer, utan om livsstil. Om att lära sig leva utifrån Hans exempel och reflektera Jesu karaktär. Detta kräver en djup personlig relation till Jesus och att leva utifrån kraften och förmågan som den helige Ande ger. Nyckeln är att förnyas i sitt sinne – en kontinuerlig förnyelse, en förvandling som sker i en vandring med Gud. Det är en process som aldrig tar slut och för oss närmare Gud tills vi når målet (himlen).
Eftersom sinnet tidigare var förmörkat, och instinkter och begär var destruktiva, är det bara förnyelse av sinnet till nya sätt att tänka som kan föra oss in i ett liv i ljus. (Rom 12:2) Detta gör vi genom att studera Hans Ord. Lojaliteten till Honom och uppenbarelsen om vem jag är i Honom driver mig till att överlåta mig till Honom och leva på ett sätt som behagar Honom. Att vara lik Honom innebär sann rättfärdighet och helighet. Det handlar om ett personligt överlåtet liv. Att det är ”sant” betyder att detta överlåtna liv är genuint och äkta, att min karaktär verkligen reflekterar Guds – inte bara när det syns och märks, utan också i det fördolda. Vad gör jag när ingen ser? Reflekterar jag Guds karaktär även då?
Lögn och vrede
Nu blir Paulus mer specifik och istället för att prata i generella termer ger han exempel på vad detta innebär i praktiken (han beskriver flera av Andens frukter i andra brev).
Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra. Vi är ju delar i samma kropp. Grips ni av vrede, synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede och ge inte djävulen något tillfälle. Ef 4:25-27
Språket i grekiskan visar att det handlar om en konsekvent livsstil av ärlighet. Vi tillhör Jesus, och vem är lögnens fader? Satan. Lögn tillhör inte en kristen.
”Grips ni av vrede” betyder ”att bli provocerad till vrede”. Nyckeln är att förstå att det faktiskt är rättfärdigad vrede (provokation) detta stycke handlar om. Provokation refererar till att en arg respons blir framkallad. Man har alltså rätt att bli arg. Det finns en typ av vrede som är legitim, men Paulus säger till oss att undvika att låta vrede marinera – hur legitim den än är! Om man låter vrede ta fäste, oavsett om den är rättfärdigad eller inte, kommer det leda till att djävulen får tillfälle att stjäla, slakta och förgöra.
”Var arg och synda inte” hör ihop. ”Var arg, men låt det inte dröja kvar eller få fäste.” Vrede kan komma, även av en bra anledning, men det är ingenting vi ska låta hänga som ett moln över våra relationer. När vrede tillåts att dröja kvar, får djävulen tillfälle och det ska vi undvika. Inget utrymme ska ges till honom; han ska inte tillåtas att komma med sina viskningar. ”Låt inte solen gå ner…” betyder faktiskt i praktiken att vi ska göra upp med vreden innan du går och lägger dig för natten så att den inte blir kvar till nästa dag (dvs FÖRLÅT människan och lämna ärendet till Gud, som är Den som dömer och som strider för oss. Vi behöver inte vara arga på människor, eftersom hämnden är Guds. Hans vrede räcker till för alla våra situationer. Församlingen ska vara en plats genomsyrad av frid och fred.
Stöld
Tjuven ska sluta stjäla och i stället arbeta och göra nytta med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver. Ef 4:28
Istället för att stjäla och ha begär till saker man vill ha, ska man arbeta så att man kan dela med sig. En del av det jag tjänar när jag arbetar ska inte ses som mitt, utan som något som ska betjäna andra. Denna punkt är viktigt eftersom beteendet avslöjar ett girigt hjärta, något som återkommer många gånger i Bibeln och beskrivs som avgudadyrkan.
Den där tungan…
Så här långt är de allra flesta med, eller hur? Nu kommer vi till något som verkligen är knepigt för många:
Låt inga smutsiga ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för dem som hör det. Ef 4:29
Vårt tal är en gåva och våra tungor har makt. De kan bygga upp eller bryta ner. (Läs om detta i Jakobs brev)
”Smutsiga” betyder ”ruttna”, ”härskna”. Det handlar om tal som har en stank. Det handlar faktiskt inte bara om ”fula” ord eller opassande skämt, utan om hur vi använder vår tunga gentemot andra människor, och särskilt våra trossyskon. Förmaningens verb (låt) pekar på något som måste sluta. ALLT tal ska vara gott, bygga upp, lyfta upp och möta behov. Resultatet ska vara uppmuntran och barmhärtighet till andlig uppbyggelse.
Att bedröva den helige Ande
Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag. Ef 4:30
Min överlåtelse till Gud ska göra mig känslig för att inte bedröva hans Ande. Är jag inte medveten om detta, så är jag inte överlåten. Jag ska vilja representera Gud och reflektera hans karaktär. Samma typ av verb (bedröva) används här: det är något som måste sluta. Allt som Paulus räknat upp innan, och allt som kommer i nästa stycke, är saker som bedrövar Guds Ande: allt vi gör och som kommer ut ur våra munnar som inte är heligt: Förtal, skvaller, onda ord eller ”skämt” om våra bröder och systrar…
Språket är parallellt med Jes 63:9-10:
I all deras nöd var ingen verklig nöd, hans ansiktes ängel frälste dem. I sin kärlek och medömkan återlöste han dem, han lyfte upp dem och bar dem ständigt i forna dagar. Men de var upproriska och bedrövade hans helige Ande. Därför blev han deras fiende, han stred själv mot dem.
De besvarade Guds godhet med uppror, och bedrövade på så sätt Hans helige Ande. Gud förändras inte, även om vi har fått ett nytt förbund. Vi står till svars inför Honom och det finns konsekvenser för när vi är upproriska eller trotsiga:
Då sade Samuel: "Behagar det HERREN med brännoffer och slaktoffer lika mycket som att man lyssnar till HERRENS röst? Se, lydnad är bättre än offer och lyhördhet bättre än baggars fett, för upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. 1 Sam 15:22-23
Det är allvarligt att inte lyda Guds befallning att leva så som Han vill och reflektera Hans karaktär. När vi förvränger vem Han är för vår omvärld genom att inte ha en livsstil som reflekterar Honom, bedrövar det Hans Ande. Hans Ande, som ju bor i oss som tror:
I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris. Ef 1:13-14
Beteenden och val som orsakar Honom bedrövelse strider mot anledningen till att Han bor i oss: att försegla oss tills dess att vi blir befriade från detta jordeliv. I sin godhet gav Gud oss Anden. Det är vår skyldighet att inte bedröva Honom.
Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och förolämpningar och all annan ondska. Ef 4:31
Det finns många beteenden och vanor som inte passar i en vandring med Gud.
”Bitterhet” refererar till förbittring/ilska som producerar en syrlig eller sur attityd mot någon; en gömd/hyst förbittring som förhindrar försoning. ”Förolämpningar” kan också betyda ”elakt förtal”! Det innefattar alltså ALLT som sägs utifrån bitterhet, vrede, avund och uttalas över en annan människa.
Våra ord har makt. När vi använder våra ord för att tala illa om en annan kristen människa manipulerar vi andevärlden och öppnar för onda andemakter, både för oss själva och för mottagaren. Dessutom skapar vi osämja och svärtar ner människans rykte. Detta är djävulskt och FÅR inte förekomma bland oss! Verbet som används (lägg bort) uttrycker med kraft att den som håller på med sådant måste ändra sitt beteende NU.
Där dessa negativa beteenden och karaktärsdrag härskar, härskar även splittring och konflikt. Men där enhet, förlåtelse och ljus finns, kan de inte frodas.
Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er. Ef 4:32
Istället ska vi uppvisa positiva egenskaper! Paulus ger några exempel som innebär att vi bär upp varandra, precis som vad Gud gjorde genom Kristus. Det är väl det minsta vi kan göra då! (Fler av dessa dygder finns i Luk 6:35–36; 2 Kor 6:6; Gal 5:22; 1 Petr 2:3, Kol 3:12–13.)
”Barmhärtiga” innebär en förmåga att identifiera sig med andra ”från magen”, då en del av ordet betyder ”inälvor”.
Alla dessa egenskaper pekar på en djup kärlek (agape)!
Så hur ser en vandring i helighet med Kristus ut? Den är inte som världens. Det innebär att man klär av sig alla typer av fientlighet och självfokus. Det är vår överlåtelse till och nya identitet i Jesus som driver oss till en ny livsstil. Vi representerar Honom överallt vi går, och lever därefter.
Förlåtelse, men inte tillträde
En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick hem till farisén och lade sig till bords. Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med balsam och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med sina tårar och torkade dem sedan med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit in honom såg det och sade för sig själv: "Hade han där varit en profet, så hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska." Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Han svarade: "Mästare, säg det." – "Två personer stod i skuld till en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?" Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, antar jag." Jesus sade: "Du har rätt." Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått lite förlåtet älskar lite." Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna." Luk 7:36-48
Som troende får jag aldrig glömma varifrån jag kom och att det var Gud som tog mig upp ur det. Utifrån det ska jag också bemöta andra. Förlåtelse är en sådan fantastisk KRAFT mot så mycket ont! Förlåtelse är CENTRALT för en kristen vandring och praktiserar man inte förlåtelse så blir det ju också väldigt svårt att växa i sin tro.
Men förlåtelse innebär inte automatiskt tillträde! Det finns många referenser i Bibeln till att man ska hålla sig borta från människor som uppvisar destruktivt beteende. Förlåtelse sker i hjärtat och har ingenting med fortsatt tillträde att göra. Man kan förlåta och ändå sätta gränser och neka tillträde.
I praktiken kan det vara så att om någon gjort dig illa, så väljer du att förlåta personen i Jesu Namn. Du väljer att släppa det som varit, du väljer att sluta prata illa om personen, du väljer att välsigna och be för personen. Samtidigt visar du var gränsen går när det gäller tillträde till ditt liv. Personen kanske inte kan fortsätta vara din vän; det kanske även är så att all kontakt bryts. I en församling kan det hända att människan som visat upp ett destruktiv beteende (burit dålig frukt!) inte kan fortsätta i en ledarposition, om denne haft en sådan.
Detta är inte oförlåtelse, utan det handlar om att värna om din integritet, och om församlingens andliga hälsa.
Vi får inte blanda ihop förlåtelse och tillträde. Jag har sett så många tala felaktigt om detta. Man anklagar människor för att inte förlåta, bara för att de inte får fortsatt tillträde. Men det är en av de mest allvarliga villfarelserna som djävulen använt för att stjäla, slakta och förgöra i kristnas liv. Om man felaktigt tror att man måste försonas med sin förövare, så blir förlåtelsen nästan oöverkomlig. Men förstår man att man kan förlåta utan att låta förövaren fortsätta komma med förödelse – så är det mycket lättare.
Oförlåtelse är farligare än vad än en annan människa kan göra mot dig. Välj alltid förlåtelsens väg! Och om det behövs, begränsa fortsatt tillträde.
Har du inte, eller är du inte säker på om du har, tagit emot Jesus som din personlige Frälsare och Herre? Romarbrevet 10:9-10 säger:
För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.
Svårare än så är det inte! Om du helhjärtat lämnar ditt liv till Jesus, så kommer Han att göra resten. Börja läs i Bibeln, exempelvis Johannesevangeliet, och kontakta en församling i din närhet som kan hjälpa dig på din vandring. Vi behöver varandra på vägen.