På frukten känner man trädet

Att bära frukt har två viktiga resultat:

• Att ge Fadern ära, och
• att ge människor omkring oss bevis på att vi tillhör Jesus.

Men att bära frukt är inget vi kan klämma ut ur oss själva, eller försöka fejka: det är bara genom att vara nära Jesus som vi kan bära ren och god frukt.

Att förbli i Jesus

"Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er." (Joh 15:1-3)

Jesus använde en liknelse om att beskära fruktträd för att beskriva hur karaktären hos en kristen formas av Gud. På våren (”rensar han”) tog man på Jesu tid bort toppar, blommor, druvor och skott för att skydda plantan inför sin fruktbärande säsong. Under hösten (”tar han bort”, samt vers 6 nedan), beskars plantan igen efter att druvorna skördats och rankan skulle vila. Då tog man bort oönskade grenar, alltså sådana inte väntades bära frukt under kommande säsong. Man beskar också grenar som visade tecken på att bära frukt kommande säsong, för att öka deras potential att bära mer frukt. Allt som skars bort brändes upp.

Att beskära (”rensar”) är i grekiskans grundtext ett verb som också kan betyda ”att rena” och återfinns bara här i sin verbform i nya testamentet. Däremot används det som adjektiv 27 gånger i nya testamentet, och beskriver då att ”vara ren genom tron”.

Fadern renar oss alltså så att vi kan bära mer frukt, genom ordet som Jesus talar. När vi hör och gensvarar till Jesu undervisning kan vi bära frukt:

Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. (Joh 15:4-5)

Att ”förbli” innebär en ömsesidig lojalitet och gemenskap med Jesus, med förutsättningen att hålla Hans bud (vers 7 och 9 nedan). Jesus förblir i oss genom Sin Ande. Kombinationen resulterar i frukt som ärar Fadern. Detta är en reningsprocess som Gud gör i oss.

Frukten är hela det sammantagna liv och tjänst som kommer utav att följa Jesu lära och att uppleva Hans närvaro genom den helige Ande. Både i vårt beteende och i form av att vinna människor till evigheten i himlen, genom tro på Jesus.

Om man inte förblir i gemenskap med Jesus, kan ingen god frukt bäras. Utan Honom kan vi inte göra någonting. Inte ens fejka frukt!

Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. (Joh 15:6-7)

Det finns ett löfte för dem som förblir i gemenskap med Jesus genom att lyda Hans befallning – att vi kan be om vad vi vill och det ska bli gjort för oss. WOW!

Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. (Joh 15:8)

Att bära frukt innebär att Gud får ära – vi ärar Gud genom att bära frukt. Frukten är ett resultat av ett liv som spenderas i gemenskap med Jesus, genom att hålla Hans bud och att vara under ledning av den helige Ande. Då reflekterar vi Guds karaktär, vi blir mer lika Jesus, och människor omkring oss får en försmak av hur Gud är – vilket är hela poängen.

Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig. (Joh 15:9-11)

Lydnad är den enda vägen till äkta glädje (Joh 4:32-34). Jesu glädje kom utav att göra Faderns vilja, och lärjungens glädje kommer utav att göra vad Jesus befaller.

Men vilka är buden? Vad är det egentligen han befaller att vi ska följa? Det handlar inte om någon ”Tio Guds bud”-lista!!!

Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. (Joh 15:12-13)

Så vad befaller han? Vad är det Han kräver av oss? Jo, att älska varandra såsom Han har älskat oss – genom att lägga ner våra liv för varandra.

Att bära frukt och att älska varandra kan inte separeras.

Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag hört av min Far. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. (Joh 15:14-16)

”Vänner” betyder här ordagrant ”någon man har en nära relation med”. Men förutsättningen är att göra som Han befaller.

Och detta befaller jag er: att ni ska älska varandra. (Joh 15:17)

Genom lydnadens gemenskap förblir grenarna (vi) kvar i vinstocken (Jesus). Lydnad i att älska varandra. Gör vi inte det, kommer vår mission att misslyckas. (1 Kor 13:1-3)

En vilja att vara fri från synd

Så: Fadern renar grenarna som behagar Honom, så att de ska kunna bära mer frukt – genom att Jesu Ord ingjuts i oss. Detta är bara möjligt om grenarna förblir i Jesus (genom att lyda Hans befallning att älska varandra) – de kan inte bära frukt utanför stocken.

När man blir frälst, de vill säga att man gett hela sitt liv till Jesus, påbörjas en förändringsprocess. Inte till att på något sätt bli perfekt och helt utan att synda, för det kunde bara Jesus göra. Utan det handlar om en förändring av attityd, som leder till en förändring av riktning.

En omvänd människa har en inneboende längtan efter att följa Gud, att leva på ett sätt som fröjdar Honom, och går i en process som kallas helgelse. Man VILL bli fri från synden.

Den som ägnar sig åt synd bryter mot lagen, för synd är brott mot lagen. Och ni vet att han har uppenbarats för att ta bort synderna. Det finns ingen synd i honom. Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte. (1 Joh 3:4-6)

”Ägnar sig åt” är något som man jagar efter! Det handlar inte om att göra misstag, utan om någon som medvetet försvarar och fortsätter leva i synd, och har heller ingen längtan efter att bli fri ifrån den synden. Man fortsätter leva i medveten, vanemässig, ej ångerfull synd utan att vara överbevisad eller omvänd.

En människa som inte har ett ångerfullt hjärta är inte frälst – därför att den helige Ande, som är sigillet för vår frälsning, inte bor i det hjärtat. När den helige Ande bor i våra hjärtan, KOMMER Han att bearbeta oss i rätt riktning.

Ofruktsamma grenar är alltså människor som säger sig vara kristna men som inte är verkligt överlåtna till Jesus. MEN när vi känner övertygelse, när vi blir fällda av samvetet, då är Guds nåd större än synden! (Rom 5:20) Ta bort fokuset på dina gärningar, dina misstag och se på Kristus och Hans rättfärdighet på korset – verket är fullbordat. Du är rättfärdigad genom din tro på Honom. Låt Hans kärlek göra verket i dig, så att du kan bära frukt på ett sätt som behagar Honom.

Stridigheter i församlingen

Paulus beskriver vilken typ av frukt som kommer ut av gemenskap med Kristus. Men för att komma dit måste vi se på sammanhanget först. Varför skriver han om Andens frukter över huvud taget?

Vi ska titta lite närmare på Galaterbrevet kapitel 5. I tidigare kapitel tillrättavisar Paulus de personer som envisats med att implementera lagiskhet och låta omskära människor trots att de lämnat sina liv till Kristus. Nu finns en ny lag, Kristi lag, kärlekens lag, vilket leder till frihet i Kristus och är den sanna uppfyllelsen av Mose lag. Denna kunskap fick en del att å andra sidan lämna allt förnuft och levde alldeles galet. Dessutom var församlingen splittrad och vissas beteende ärade inte Gud.

Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. (Gal 5:13)

Köttet är en fallen mänsklighet, en lägre, syndig natur (kroppsligt och själsligt). Ordet ”tillfälle” betyder ”språngbräda”, så detta skulle kunna översättas: ”använd inte er nyfunna frihet som ursäkt till att leva i synd”. Att vi ska tjäna varandra innebär att vi, precis som slavar för Kristus, drivna av kärlek, ska betjäna varandra i samma kärlek. Det handlar om grekiskans agape, som är en osjälvisk, utgivande, villkorslös kärlek. Den kärlek som ofta misstas för biblisk kärlek är på grekiskan eros, som är en självisk, hagalen, fysisk kärlek – och aldrig faktiskt nämns i nya testamentet.

Hela lagen uppfylls i ett enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv. (Gal 5:14)

”Uppfylls” innebär ”har nått sitt mål” – hela lagen kan sammanfattas i detta. Detta är den nya lagen, Kristi lag, kärlekens lag, som Johannes talar om i stycket vi läste förut. Jag ska älska DIG lika mycket som mig själv.

Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte slukar varandra. (Gal 5:15)

Ordet som översatts till ”biter” används främst i grekiskan när det gäller ormar och andra djur men kan också användas bildligt och menas då ”övergrepp, missbruk, att såra själen”. ”Sliter i” betyder ”förinta”. ”Slukar” innebär att ”förbruka, äta upp, förstöra, förtära” och används ofta när en eld förstör allt i sin väg, där ingenting finns kvar efter att den härjat klart. Alltså kan vers 15 översättas lite löst till: ”Men om ni begår övergrepp på varandra i konflikter, se då till att ni inte förintar varandra”. Visst låter det som beteenden som hör hemma bland vilda djur och inte bland kristna?

Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. (Gal 5:16)

Att vandra i Anden innebär att ha samma sinnelag som Kristus, vilket gör att vår mänskliga ande kan förstå andliga sanningar, en förutsättning för att kunna bära Andens frukter. Ett liv som är fullständigt och fortlöpande under den helige Andes ledning och bearbetning.

Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. (Gal 5:17-18)

”Söker” kan översättas ”lustar efter”. Att ”göra det ni vill” handlar om en moralisk strävan, inte impulser (i enlighet med 1 Joh 3:4 ovan). En kristen är inte slav under sina impulser.

Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror (Gal 5:19-20)

Låt oss fokusera på sådant som orsakade splittring i församlingen som Paulus adresserar här, och titta lite på vad orden han använder betyder vid en djupare koll på grekiskans grundtext:

• Gräl = åsiktstvister, oenighet, missämja
• Avund = hetta, svartsjuka, grälsjuk rivalitet
• Själviskhet = intriger, gruppering genom tvister. Att kampanja med avsikt att ta sig en plattform. En lust efter att framhäva sig själv utifrån en sak eller fråga, med en bråkande och splittrande ande.
• Irrläror = att ta parti för en fråga.

Det handlade alltså om att man höll på med att gräla om saker de var oense om. Vissa medlemmar var oeniga i några trosfrågor och drevs av rivalitet. Man anordnade grupperingar och gjorde kampanjer för att få makt och framhäva sig själva. Man hade en splittrande ande.

Tyvärr är inte galaternas församling den enda församlingen genom tiderna som hållit på med sådant.

illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike. (Gal 5:21)

”Illvilja” är en handling som drivs av avund eller rivalitet.

Paulus säger att människor som beter sig på det här sättet inte ska ärva Guds rike. Tittar vi på betydelsen indikerar detta gudomlig kraft, men det finns även indikationer på frälsningen i sig, om vi ser på Bibeln i stort. Utan omvändelse får man inte frälsningens gåva, och då heller inte Anden, som är förutsättningen för att bära rätt sorts frukt (1 Joh 3 ovan!).

En kristen förväntas dö bort ifrån sådant beteende; att åtminstone försöka att bryta med dessa mörkrets gärningar. Paulus listar dessa saker som en påminnelse om vad det är vi har räddats bort ifrån, och om vi då fortsätter gå på den vägen är vi fortsatt slavar under synden.

Andens frukter

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, (Gal 5:22)

Detta är egenskaper som automatiskt och spontant kommer ut som en produkt av närvaron av den helige Ande i en kristen människas hjärta. ”Tålamod” är förmågan att stå ut med och tolerera andra människor, och att inte hämnas oförätter. ”Vänlighet” innebär att vara förträfflig i karaktär och beteende; att inneha godhet och välvilja, mot alla människor!

mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. (Gal 5:23-24)

Anledningen till att denna rika skörd av frukt produceras – såväl som anledningen till varför den kristna är fri från lagen – är att en kristen redan har korsfäst sitt kött (alltså: avlivat sitt gamla jag). Förändringen sker i viljan, attityden, vilket producerar en förändring även i beteende.

Notera att Paulus inte listar de andliga nådegåvorna (se t ex 1 Kor 12) som en del av Andens frukter! Det är för att nådegåvorna kan fejkas genom mörkrets makter (det finns många exempel på det i Bibeln). Men det går inte att fejka Andens frukter! (Matt 7:22) Förr eller senare kommer sanningen fram om vem man är på insidan.

Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden. Låt oss inte vara fåfänga, inte utmana varandra och inte avundas varandra. (Gal 5:25-26)

”Fåfänga” innebär att fåfängt upphöja sig själv, vara självbelåten, inbilla sig själv att man är något. ”Utmana” är att framhäva sig själv, att ifrågasätta eller bestrida någon annan, att irritera eller provocera. Paulus fullständigt förbjuder alla former av rivalitet och strid! Vi fortsätter i kapitel 6:

Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Den som tycker sig vara något fast han ingenting är, han bedrar sig själv. (Gal 6:2)

Man kan alltså bedra, grundlura sig själv. Detta ord används bara här i nya testamentet, och finns många andra ord som Paulus kunde ha valt för att beskriva just lura. Men Paulus valde detta ord, som har med slughet att göra. Meningen innebär således att man kan nästla sig in för att medvetet framhäva sig själv, men i slutändan lurar man ingen utom sig själv.

Var och en ska pröva sin egen gärning. Då kan han ha sin stolthet för sig själv och inte jämföra sig med andra. (Gal 6:4)

Det här betyder att varje person ska syna sitt eget beteende, sedan kan han mäta sin framgång med sin egen, och inte med andras.

Var och en ska bära sin egen ryggsäck. (Gal 6:5)

Paulus menar förmodligen, i enlighet med sin undervisning (och Jesu ord!) i övrigt, att var och en måste lägga räkenskap för sitt eget liv, och då spelar det ingen roll vad andra gjort. Fokuset måste alltid ligga på mig själv och mitt eget beteende.

Men den som får undervisning i ordet ska dela med sig av allt gott till den som undervisar honom. Bedra inte er själva, Gud lurar man inte: det människan sår ska hon också skörda. Den som sår i sitt kött får av köttet skörda undergång, men den som sår i Anden får av Anden skörda evigt liv. Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp. Så låt oss därför göra gott mot alla medan vi har tillfälle, och särskilt mot dem som tillhör trons familj. (Gal 6:6-8)

Medan vi inte kan få frälsning genom goda gärningar, är det vår plikt som frälsta att göra goda gärningar, det vill säga bära frukt.

Att vandra i ljuset

Vi måste dagligen gå till korset för rening och förlåtelse, och sedan måste vi sträva efter ett liv i helgelse. Man kan inte låta bli det och sedan hävda att man hör från Gud.

Akta er för de falska profeterna. De kommer till er i fårakläder, men i sitt inre är de rovlystna vargar. På deras frukt ska ni känna igen dem. Man plockar väl inte vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden. Alltså ska ni känna igen dem på deras frukt. (Matt 7:15-20)

Utan Faderns renande process blir vi falska profeter!

Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. (1 Joh 1:6-7)

Gud är ljus och vi är kallade att vandra i ljuset, vilket vi måste göra för att kunna säga att vi förblir i Honom. Att vandra i ljuset är att leva utan falskhet och medveten synd – men i absolut ärlighet och gudfruktighet. Att vandra i ljuset är att bekänna och vända om från synd. Detta öppnar för att vi kan ha en gemenskap med varandra som grundar sig i vår gemenskap med Gud.

Det gör också att Jesu blod kan rena oss från all synd. ”Renar” innebär här en kontinuerlig helgelse som en process avskild från rättfärdig-görandet. Det handlar om en ständig helgelse ifrån medveten synd, inte om syndernas förlåtelse som fås av tro, som en gåva av nåd. Helgelse, genom Jesu blod, fås genom att vandra i ljuset, att vara ärlig, öppen och transparent. Gud är ljus, och synd är alltid ett hinder för gemenskap med Gud. Att vandra i mörkret innebär att inte erkänna eller att förneka synd, det vill säga, bedra sig själv. En frälst person kan inte hålla på med synd (inte ens synd som kommer ut ur våra munnar) och sedan tro att man kan bli ledd av Guds Ande.

Till efesierna formulerade sig Paulus så här:

Därför uppmanar jag er, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. Var alltid ödmjuka och milda, var tålmodiga och överseende med varandra i kärlek. Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band (Ef 41-3)

Att vara ödmjuk handlar om att ha en attityd av ringhet som värdesätter andra före sig själv, och att ha en realistisk åsikt om sina egna styrkor och svagheter. Motsatsen är arrogans, högmod, hybris, förmätenhet.

Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. (Ef 4:14)

Denna mening handlar om att människor håller på med ett strategiskt handlande i att få andra att tappa fokus på vad som är viktigt, och istället hålla på med att försöka urskilja falska läror. Kristna används mot varandra, men det är djävulska makter bakom.

Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. (Ef 6:12)

Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra. Vi är ju delar i samma kropp. Grips ni av vrede, synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede och ge inte djävulen något tillfälle (Ef 4:25-27)

Gud kräver av oss att vandra i ljuset, i sanning och ärlighet. Varför? Jo, för att djävulen är lögnens fader! Lögn öppnar en dörr för djävulen att inta mark i våra liv och i vår församling. Det är som att bjuda in honom.

Redan det att ni processar med varandra är ett nederlag för er. (1 Kor 6:7)

Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen (Matt 3:8)

Ödmjuka er inför Herren, så ska han upphöja er (Jak 4:10)

När vi förstår att Gud är Gud, och vi inte är det, att Han är på tronen och vi är här nere, och när vi förstår vår plats, bringar det ödmjukhet. Antingen behöver jag ödmjuka mig själv, eller så kommer Gud att göra det.

Du måste vara ansluten till Källan

Utan att vara sammanfogad med vinstocken, kan grenen inte bära någon frukt. En kvist som klippts av vinstocken kan fortfarande se levande ut och på så sätt lura folk att tro att den lever. Den är fortfarande grön ett tag, men ge den några dagar så kommer det att synas att den faktiskt är på väg att dö.

Man kan lura hela världen att tro att man är en kristen, eller att man är ledd av Gud… men om man inte har varit sammanfogad med Källan på ett tag – genom att läsa Bibeln, be eller ödmjuka sig inför Honom och Hans vilja – så kommer man att dö andligt. Man kanske är grön ett tag, för att man lever kvar i gamla uppenbarelser, upplevelser som man fick när man brann för Jesus. Man bär heller ingen frukt för det finns inget rotsystem från vinstocken som kan ge näring.

Ju närmare Jesus vi kommer, desto mer syns det på frukten. Det går inte att fejka frukt (”Utan mig kan ni ingenting göra” – Joh 15:5)!!!

Anledningen till att Paulus är så sträng emot splittring och osämja är för att han vet att det gör församlingen fullständigt kraftlös och ineffektiv emot fiendens makt – därför att sådant bjuder in onda makter. Djävulen VILL att vi är upptagna med att gräla med varandra, istället för att vinna själar!

MEN kärleken mellan syskon stärker församlingen och gör den oövervinnerlig! Är det inte det vi vill?!

---

Har du inte, eller är du inte säker på om du har, tagit emot Jesus som din personlige Frälsare och Herre? Romarbrevet 10:9-10 säger:

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Svårare än så är det inte! Om du helhjärtat lämnar ditt liv till Jesus, så kommer Han att göra resten. Börja läs i Bibeln, exempelvis Johannesevangeliet, och kontakta en församling i din närhet som kan hjälpa dig på din vandring. Vi behöver varandra på vägen.