Vi ska dyka in i det här med ord; hur Gud ser på orden vi formar med våra munnar utifrån Sin egen helighet, och vad orden vi talar säger om våra hjärtan.
Döm inte, så blir ni inte dömda. Med den dom ni dömer med ska ni dömas, och med det mått ni mäter med ska det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du har en bjälke i ditt eget öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga, så ser du klart nog för att ta ut flisan ur din broders öga. (Matt 5:1-5)
Det är lätt att få tankar på andra personer som borde göra annorlunda, men det är inte vår uppgift. Vänd detta inåt istället. Be Gud om förlåtelse där det blivit fel och försök göra bättre! Det här är något som vi alla verkligen måste vända om ifrån. Det finns dock ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus (Rom 8:1) – och det finns förlåtelse (1 Joh 1:9)!
Av munnens frukt blir magen mättad, man mättas av läpparnas skörd. Tungan har makt över död och liv, de som gärna brukar den får äta dess frukt. (Ords 18:20-21)
Det är lite sådd och skörd i detta: det som kommer ut ur munnen kommer att mätta/fylla magen, oavsett ont eller gott.
Gud är helig
Året då kung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre: "Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet." Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök. (Jes 6:1-4)
Gud är HELIG! Serafer är en typ av änglar, och detta ord betyder ordagrant ”de som brinner”. Eld symboliserar Guds helighet.
Då sade jag: "Ve mig, jag förgås! För jag är en man med orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Kungen, Herren Sebaot." (Jes 6:5)
Jesaja såg Gud, på avstånd, men kunde inte vara i Hans heliga närvaro. Jag förgås är översatt till svenska från hebreiskans innebörd ”att vara tyst pga sorg eller död”. Han var tystad, och fick inte delta i lovprisning, inte ens på avstånd – på grund av sin och folkets synd som var orena läppar. Det kan verka som en ”liten” synd, att ha orena läppar, men det blir en förödande kombination med Guds heliga närvaro.
Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. Med det rörde han vid min mun och sade: "När detta har rört vid dina läppar är din skuld borttagen och din synd försonad." (Jes 6:6-7)
I det gamla testamentet var eld mest ett uttryck för Guds förtärande helighet. Denna eld kom från altaret, där Gud i Sin helighet tog emot ett levande offer. Detta glödande kol medför alltså försoning, förlåtelse och rening från synden (orena läppar).
Men när Jesus dog och uppstod tog Han på Sig all synd och försonade oss för evigt! Så det finns förlåtelse här och nu, på en gång!
När vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. (1 Joh 1:9)
Hjärtats renhet
Gud vill bara ha ditt hjärta, ditt ödmjuka, tacksamma hjärta.
Det offer Gud vill ha är en förkrossad ande. Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud. (Ps 51:19)
Vi kan inte lura Gud, Han vet precis vad som finns i våra hjärtan. David skrev:
Du prövar mitt hjärta, du utforskar det om natten, du rannsakar mig men finner inget. Ingen ond tanke går ut ur min mun. (Ps 17:3)
Men varför är hjärtat så viktigt? Jo, för:
Som vattnet speglar ansiktet, så speglar hjärtat människan. (Ords 27:19)
Precis som vattnet kan fungera som en spegel och återger människans utseende, så reflekterar en människas hjärta hennes sanna natur, gott eller ont. Det går inte att dölja för Gud. Och Gud vill ju att Hans barn ska ha ärliga och ödmjuka hjärtan!
Här är ett exempel av många verser som talar om hur Gud hatar hjärtan som är falska, onda, högmodiga och högfärdiga:
Det falska hjärtat ska bort från mig, det onda vill jag inte veta av. Den som baktalar sin nästa ska jag förgöra, stolta ögon och högmodigt hjärta tål jag inte. (Ps 101:4-5)
Smutsiga ord
Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd. (Jak 1:26)
Det är alltså möjligt att bedra sitt eget hjärta genom att inte akta vad munnen uttalar. Så här sa Jesus till fariséer och skriftlärda, men vi måste också rannsaka våra hjärtan om det kan gälla oss:
Hycklare! Jesaja profeterade rätt om er: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud." (Matt 15:7-9)
Gud vill ha ditt hjärta! Om du står och sjunger med i lovsången, men tänker på annat, eller är halvhjärtad… då är din lovsång MENINGSLÖS. Då blir det religion!
Egentligen kan man säga att vad som utgår från din mun är ett symtom på vad som finns i ditt hjärta:
Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: "Lyssna och förstå! Det som går in i munnen gör inte människan oren. Det är det som kommer ut ur munnen som gör henne oren." [...] Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. För från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, sexuell omoral, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. Sådant gör människan oren. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren." (Matt 15:10-11; 18-20)
Så, Gud är HELIG och därför tål Han inte när våra läppar (och hjärtan) är orena – och det som kommer ut ur munnen gör oss orena, för smutsiga för att komma inför Hans närvaro.
Låt inga smutsiga ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för dem som hör det. Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag. (Ef 4:29)
Skamligt och dumt prat eller grova vitsar är också opassande. Tacka i stället Gud. (Ef 5:4)
Smutsiga ord betyder ordagrant ”ruttna, värdelösa ord som sprider ruttenhet, som rutten frukt”. Det är bättre att stänga munnen och inte säga något alls, än att säga något som bara sprider röta.
Bedröva inte Guds helige Ande! Hur bedrövar vi den helige Ande? Genom att synda, mer specifikt: genom att låta smutsiga ord komma över våra läppar! Våra munnar är ju den helige Andes verktyg som används för att förkunna Jesus! Därför blir det en personlig sorg för Gud när vi felaktigt och syndfullt använder munnen till ohederliga och smutsiga ord som bryter ner och orsakar ondska.
"Säg antingen att trädet är gott och frukten god, eller att trädet är dåligt och frukten dålig. För på frukten känner man trädet." (Matt 12:33)
Det finns mycket att säga om detta uttryck, men även det säger oss att våra hjärtan avslöjas av vilken frukt vi bär!
"Huggormsyngel! Hur skulle ni som är onda kunna säga något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. En god människa tar fram ur sitt goda förråd det som är gott, och en ond människa tar fram ur sitt onda förråd det som är ont. Men jag säger er: Varje onyttigt ord som människor talar ska de få svara för på domens dag. Efter dina ord ska du frias, och efter dina ord ska du fällas." (Matt 12:34-37)
Varje onyttigt ord…! Sug på det en stund.
Innan ordet är på min tunga vet Herren allt om det (Ps 139:4)
Det går inte att lura Gud! Det spelar ingen roll hur många timmar jag spenderar i bön och lovsång om mitt hjärta inte är med. Då är det religion, och det är Gud inte intresserad av. Jag är övertygad om att sekunden mitt hjärta är med på noterna, hör Han mina böner och kommer med Sin närvaro. Men inte annars. Hur många gånger har du inte stått och talat i tungor eller sjungit med i lovsången, och istället för att fokusera på Gud, så tittar du på vad andra håller på med. Är hjärtat med då?
Jag ropade till honom med min mun och hade lovsång på min tunga. Hade jag haft ondska i mitt hjärta, hade Herren inte hört mig. Men Gud har verkligen hört, han har lyssnat till min bön. (Ps 66:17-19)
Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han ska lyda oss styr vi också hela hans kropp. Se också på fartygen, som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill. På samma sätt är tungan en liten lem som kan skryta stort. Tänk på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand. Och tungan är en eld, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter hela livet i brand och får själv sin eld från Gehenna. (Jak 3:2-6)
Det är hårda ord! Jakob beskriver hur svårt det är för oss människor att styra tungan, att hindra oss själva från att prata strunt, orent.
Hur talar du om andra människor?
Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. Men tungan kan ingen människa tämja, den är ostyrig och ond och full av dödligt gift. Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människor som är skapade till Guds avbild. Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. (Jak 3:7-10)
”Så får det inte vara!” – Vi får inte med samma mun välsigna Herren och förbanna en annan människa – som är skapad till Guds avbild!
Döda därför era jordiska begär: sexuell omoral, orenhet, lusta, ont begär, och girigheten som är avgudadyrkan. Allt sådant gör att Guds vrede drabbar olydnadens barn. Bland dem vandrade också ni en gång, när ni levde i dessa synder. Men nu ska också ni lägga bort allt detta: vrede, ilska, ondska, förtal och fräckheter från er mun. Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. (Kol 3:5-10)
I mitt brev till er skrev jag att ni inte ska umgås med sexuellt omoraliska människor. Jag menade inte alla omoraliska här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Annars hade ni behövt lämna världen! Men nu skriver jag till er att ni inte ska umgås med den som kallar sig broder och är sexuellt omoralisk, girig, avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Med en sådan ska ni inte ens äta. (1 Kor 5:9-11)
När det gäller förtal: I engelskan står det ”prata inte ont om varandra”. Sådana ord reflekterar ett hjärta som är besmittat med avundsjuka, själviskhet och stolthet. Sådana ord är hädiska därför att Gud tar mycket illa vid sig när vi talar illa om människor, som Han SKAPAT till SIN avbild!
Munnen talar vad hjärtat är fyllt av!
Det sipprar ut!
Paulus skriver till Timoteus (2 Tim 2) att:
- Allvarligt inför Gud uppmana sin församling att inte strida om ord (det bryter bara ner!)
- Akta sig för oandligt, tomt prat (det leder till ogudaktighet – orden sprider sig som cancersvulster)
- Avvisa dumma och meningslösa dispyter (de föder strider)
Vi läste ju nyss att Gud hatar falska och högmodiga hjärtan. Men vet du…? Han hatar faktiskt även när våra hjärtan föraktar, ser ner på eller snett på, fördömer ett trossyskon. Jesus säger:
"Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot’ till sin broder är skyldig inför Rådet, och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna." (Matt 5:22)
Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. Kristus har dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda. Varför dömer då du din broder? Eller varför föraktar då du din broder? Vi ska alla stå inför Guds domstol. (Rom 14:8-10)
Jakob skriver att vi inte ens ska klaga på varandra (Jak 5:9).
Ibland säger vi saker som vi tror (eller lurar oss själva att tro) är av välmening, men som faktiskt kommer någon annan stans ifrån:
Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda, och att han måste bli dödad och på tredje dagen uppväckt. Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom: "Gud bevare dig, Herre! Det där ska aldrig hända dig." Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: "Gå bort från mig, Satan! Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors." (Matt 16:21-23)
Utifrån Petrus perspektiv kanske det var så att han tyckte att det var lite mysigt och trevligt att Jesus var bland dem. Han ville såklart inte utifrån sin mänskliga natur att Jesus skulle lida och dö, och han förstod det inte heller vid det tillfället.
Det kan verka harmlöst att säga en sån här sak. Men Jesus vände sig alltså till Petrus och sa till honom (eller snarare till Satan som verkade i honom): ”Gå bort ifrån mig, Satan! Dina tankar är inte Guds, utan människors!” Satan försökte få Jesus på fall så att Hans lidande och död inte skulle ske. Det var ju inte direkt harmlöst!
Petrus själv hade inga onda baktankar, men däremot mänskliga tankar. Petrus blev använd av djävulen! Det här visar hur allvarliga konsekvenserna kan bli i människors liv när vi inte aktar vad vi säger, eller uttalar saker som inte kommer utifrån kärlek till människan eller utifrån att vi faktiskt HÖRT från Gud. I Jeremia finns beskrivet hur mycket Gud hatade dåtidens ”profeter” som hävdade att de kom med budskap från Herren, när det bara var deras egna tankar eller drömmar.
Vi sår ord i våra hjärtan, oavsett om det är Guds ord eller ord från den onde så producerar dessa ord TRO eller FRUKTAN. Det är jätteviktigt vilka ord vi lyssnar på, och vad vi uttalar till och över varandra och församlingen.
Är någon av er vis och förståndig, då ska han visa sina gärningar genom ett klokt, vänligt och gott uppträdande. Men bär ni bitter avund och rivalitet i ert hjärta, ska ni inte skryta och ljuga i strid mot sanningen. En sådan "vishet" kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig, demonisk. För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska. Men visheten från ovan är först och främst ren, dessutom fredlig, mild, följsam, full av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid. (Jak 3:13-18)
Här skriver Jakob att vishet som är jordisk och oandlig också är demonisk, alltså från Satan.
Om jag talar både människors och änglars språk men inte har kärlek, är jag bara ekande brons eller en skrällande cymbal. (1 Kor 13:1)
Uttalar man så kallade kunskapens ord, eller profetiska ord, över någon annan men gör det av någon annan drivkraft än kärlek, så ÄR det inte från Gud! PUNKT.
Ibland undrar vi varför vi inte får bönesvar. Så här säger Jesaja, om Israels folk, men som kan appliceras även idag på ett sätt:
Se, Herrens hand är inte för kort för att frälsa, hans öra är inte för dövt för att höra. Nej, det är era missgärningar som skiljer er från er Gud, era synder döljer hans ansikte för er så att han inte hör er. För era händer är fläckade av blod, era fingrar av skuld. Era läppar talar lögn, er tunga bär fram ondska. (Jes 59:1-3)
Och genom Jeremia sa Gud om sitt folk (där vi är inympade, om vi tillhör Jesus):
Deras tunga är en mördande pil, deras mun talar svek. De talar vänligt till sin nästa, men i hjärtat lägger de fällor för honom. Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren. Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk som detta? (Jer 9:8-9)
Jesus har tagit ALL vår skuld på oss, så våra missgärningar skiljer oss inte från Gud, och Han hämnas inte på oss heller. MEN Gud är densamme igår, idag och för evigt och förändrar inte Sin karaktär. Han är fortfarande helig och tål inte smutsiga ord! När mitt hjärta bär på ondska mot min nästa, väcker det verkligen avsky hos Gud. Gud hatar orena hjärtan och läppar precis lika mycket nu som då. Även om Han genom Jesus gjort det möjligt för oss att närma oss Honom utan reningsprocesser och så vidare, som de fick göra förut, så är Han fortfarande lika helig som Han var då.
”Låt min muns ord behaga Dig, Herre”
Låt min muns ord och mitt hjärtas tankar behaga dig, Herre, min klippa och återlösare. (Ps 19:15)
Så hur ska jag tala då?
Ert ord ska vara ’ja’ eller ’nej’. Allt därutöver kommer från den onde (Matt 5:37)
Varje människa ska vara snar att höra, sen att tala och sen till vrede (Jak 1:19)
Om någon talar ska han tala i enlighet med Guds ord. Om någon tjänar ska han tjäna med den kraft som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. (1 Petr 4:11)
Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom. (Kol 3:17)
Nej, det är inte lätt! Men det är hit vi ska sträva, att tänka efter innan vi öppnar munnen, och försöka tala på ett sätt som behagar Gud. Och NÄR (inte om) det blir fel, så ska vi vara snabba att ödmjuka oss, be om förlåtelse och göra bättre.
Den som vaktar sin mun och sin tunga bevarar sitt liv från svårigheter. (Ords 21:23)
Låt oss därför ständigt genom honom frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. (Hebr 13:15)
Låt oss göra som Israel gjorde på Jeremias tid:
Låt oss pröva våra vägar och granska dem, låt oss vända om till Herren! Låt oss lyfta våra hjärtan och händer till Gud i himlen! (Klag 3:40-41)
Känner du att den helige Ande övertygar dig om något nu, så be Honom bara om förlåtelse, och försök göra bättre. Be människor som du har sårat om förlåtelse. Och bestäm er tillsammans i församlingen att göra detta tillsammans; påminn varandra när det blir fel, i kärlek och ödmjukhet.
Har du inte, eller är du inte säker på om du har, tagit emot Jesus som din personlige Frälsare och Herre? Romarbrevet 10:9-10 säger:
För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.
Svårare än så är det inte! Om du helhjärtat lämnar ditt liv till Jesus, så kommer Han att göra resten. Börja läs i Bibeln, exempelvis Johannesevangeliet, och kontakta en församling i din närhet som kan hjälpa dig på din vandring. Vi behöver varandra på vägen.
Pingback:På frukten känner man trädet