Idag är det påskdagen, och vi firar varken kaniner eller kycklingar utan Jesu död och framförallt uppståndelse! Jag ska inte gå in så mycket på vad det var Han fick gå igenom, men det inkluderade fysiskt, känslomässigt och andligt lidande. Efter tre dagar uppstod Han, med Guds kraft, visade sig för sina lärjungar och togs sedan upp till himlen och sitter nu på Faderns högra sida. Han LEVER!
Resultatet av Jesu död och uppståndelse är fullständig frihet från synd, skuld och skam, seger över ondskans makt – och ett löfte om evigt liv som väntar efter den mänskliga kroppens död:
Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset. Kol 2:13-15
Men för att ge oss allt detta behövde Jesus lida, dö och uppstå. Han visste att Han skulle behöva gå igenom allt det här fruktansvärda. Därför är det väldigt intressant att se vad det var som låg närmast Hans hjärta när Han bad sin sista bön till Fadern kvällen innan Han korsfästes. Det kan vi läsa i Johannes evangelium kapitel 17. I kapitlen innan förbereder Jesus sina lärljungar för att de kommer att behöva fortsätta utan att Han skulle vara kvar med dem fysiskt.
Jesus svarade: "Nu tror ni. Men det kommer en tid, och den är redan här, när ni ska skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, för Fadern är med mig. Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen." Joh 16:31-33
Jesus ber för sig själv, sina lärljungar, och för dem som ska komma till tro på Honom. Det här kallas för Jesu översteprästerliga förbön. (Du kan läsa om Jesus som vår evige Överstepräst i Hebreerbrevet).
Jesus ber för sig själv, Joh 17:1-5
När Jesus hade sagt detta, lyfte han blicken mot himlen och bad: "Far, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig. Stunden hade kommit då Jesus skulle bli förhärligad genom sin död, uppståndelse och himmelsfärd. (vers 1)
Att bli förhärligad innebär att hans sanna natur/rang/värdighet/värde skulle bli uppenbarad och erkänd.
Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. (vers 2-3)
Fadern har gett Jesus auktoritet över alla människor för att ge evigt liv till dem som Fadern ger Honom. Inte de som känner till Gud, eller som tror att det finns en/någon Gud, utan de som tror på Hans ord och har en nära relation med Honom som person. Detta ärar Fadern för att det uppenbarar den kärlek och förbarmande som Fadern har för oss människor.
När Mose frågade efter att få se Guds härlighet, avslöjade Gud sin barmhärtiget, nåd, kärlek och trofasthet (2 Mos 34). Allt detta, och mycket mer, uppenbarade Gud i Jesu död, därför att Han gav sin ende Son att dö i vårt ställe. Mottagarna för det eviga livet är dem som Fadern har gett till Jesus. Mer om det nedan.
Att känna Gud är inte att veta om att Han existerar. Inte ens att acceptera att Han finns. Det handlar faktiskt om att ha en relation med Honom, de ende sanne Guden, genom Jesus Kristus. Det finns ingen omväg eller genväg.
Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra. Far, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till. (vers 4-5)
Jesu uppdrag var att uppenbara för världen vem Fadern är genom sitt liv och sin tjänst, allt som ledde till att Han sedan gav sitt eget liv på korset. Allt detta uppenbarar Guds nådefulla och kärleksfulla karaktär. Jesus hade nu fullgjort sin tjänst där Han visat världen Guds godhet och kärlek genom att göra de gärningar Han gjorde. Nu skulle den yttersta kärlekshandlingen ske genom Hans död och uppståndelse. Det skulle också innebära att Han skulle få komma tillbaka till Fadern och den härlighet Han hade innan världen blev till – sin gudomliga natur.
Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden. Hebr 1:3
Men vi ser Jesus, som en liten tid var lägre än änglarna, nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe. Hebr 2:9
Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren. Fil 2:6-11
Jesus ber för sina lärjungar, Joh 17:6-19
Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog ut ur världen och gav till mig. De var dina och du gav dem till mig, och de har hållit fast vid ditt ord. Nu har de förstått att allt som du gett mig kommer från dig, för jag har gett dem de ord som du gav till mig. De har tagit emot dem och verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig. (vers 6-8)
Jesus gjorde Gud känd till sina lärjungar genom sitt ord, sina gärningar och sin personlighet. Lärjungarna beskrivs som de som Gud valde, och tog ut ur världen. De visade att de tillhörde Gud, inte för att de var perfekta – utan för att de gensvarade på Guds ord i lydnad och ödmjukhet. De ord som Jesus talade kom från Fadern och lärjungarna accepterade denna undervisning som om det kom direkt ifrån Fadern. Många andra tog ju inte emot Jesus som Guds son, utan förkastade Honom och det Han sa. Lärjungarna däremot trodde Jesus och tog emot uppenbarelsen Han kom med, vilket var tillräckligt för att de skulle tillhöra Gud.
Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. (vers 9-10)
De som tillhör Gud utmärker alltså sig själva genom att acceptera det som Jesus säger. De som tillhör världen utmärker sig själva genom att förkasta och avvisa det Han säger. Alla människor är inbjudna till att tro på Honom genom att ta emot det Han säger, och de som gör det visar att de inte har en del i den här världen, utan tillhör Gud. Jesus, och därmed Fadern, förhärligas i oss när vi bär frukt, tror på Honom, lyder Hans ord och bud om att älska varandra och visa världen den kärlek Han har för dem. När vi gör det, reflekterar vi Hans nåd och kärlek.
Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett. (vers 11)
Jesus skulle lämna världen genom sin död, uppståndelse och sedan himmelsfärd. Han ber Fadern bevara lärjungarna i den tid som skulle komma. Att Fadern bevarar dem i sitt namn innebär två saker:
- Att de har beskydd genom makten som finns i Hans Namn.
- Att de har beskydd genom sin trofasthet gentemot Fadern, genom att följa Jesus.
Syftet med Jesu bön för beskydd för lärjungarna var att de skulle vara ett, precis som Fadern och Sonen är ett (mer om det längre ner). Det handlar om en djup enhet, vilket ska vara det normala bland troende. Det är en reflektion av den eviga enhet som Fadern och Sonen har, enheten i ett sinne, ett syfte, i ovillkorlig, fulländad kärlek, och outtröttlig, omfattande samhörighet i ett uppdrag. Precis så som Fadern sände Sonen, sänder Sonen oss.
Så länge jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du gett mig. Jag vakade över dem och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man för att Skriften skulle uppfyllas. (vers 12)
Det är viktigt att komma ihåg att Guds allsmäktighet inte innebär att Han bara kör över människor. Det är inte så att Han förutbestämt att vissa ska gå förlorade! Människans eget ansvar och eget val måste alltid tas i beaktande. Gud vet redan vem som ska välja Honom och inte. Han vet vad som finns i våra hjärtan. I Judas fall var det Satan som sådde in tankar om att han skulle förråda Jesus – men det var Judas eget val att faktiskt göra det.
Nu kommer jag till dig. Men jag säger det här medan jag är kvar i världen, för att deras hjärtan ska vara fyllda av min glädje. Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, för de tillhör inte världen liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. (vers 13-16)
Genom att acceptera Guds ord, kommer vi, precis som Jesus, att tillhöra Fadern och därmed inte längre tillhöra den här världen. I kapitel 15 talar Jesus om hur vi kan ta del av Hans glädje – genom att hålla hans bud (att älska varandra och leva värdigt vår kallelse). Jag tycker att detta verkligen avslöjar Guds karaktär. Han vill att våra hjärtan ska vara fyllda av HANS glädje. Han vill inte att vi går omkring nedtyngda, sorgsna och deprimerade.
Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen. (vers 17-19)
Jesus hade tidigare sagt:
”Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er.” Joh 15:3
Nu menar Han förmodligen att de skulle avskiljas för sitt uppdrag och för Guds ära. Guds ord separerar oss från världen, och det avskiljer oss för Gud. Precis som Fadern sände Jesus till världen, sänder Jesus oss till världen. Vad gjorde Jesus? Han räddade världen, Han talade Guds ord, och utförde Guds gärningar. På samma sätt ska vi tala Jesu ord, och utföra Jesu gärningar. Vi ska alltså fortsätta Hans tjänst. Jesus helgade sig själv genom att avskilja sig själv för Guds vilja. Han var syndfri. Annars hade Han inte kunnat räknas som offerlamm för världens synd. Vi kan aldrig vara syndfria. Men vi KAN leva i helgelse, avskilda från världen och för Gud.
När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid. Hebr 4:14-16
Jesus ber för alla som kommer att tro, Joh 17:20-24
Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord. Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. (vers 20-21)
Jesu bön var att alla Hans lärjungar, de som fanns då och som skulle komma – vilket inkluderar var och en av oss som tror på och vill följa Jesus – ska vara ett, en enhet som modellerades efter Hans egen enhet med Fadern.
Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig. Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse. (Vers 22-24)
Härligheten var uppenbarelsen, avslöjandet, om vem Gud är. Hela syftet är att världen ska veta att Jesus var sänd av Fadern, och att Fadern älskar dem precis som Han älskar sin Son. Enheten mellan lärjungar, som baseras på vår enhet med Gud, är ett mäktigt vittnesbörd för världen och kommer att berätta om Guds stora kärlek. En enhet och kärlek som är övernaturlig visar vilka som är Guds folk. Det ultimata målet var egentligen inte i första hand att lärjungarna skulle delta i uppdraget Jesus kallade dem till – utan att få se Jesu verkliga, ursprungliga härlighet. Det är bara utifrån den uppenbarelsen som vi får övernaturlig kraft till glädje, frid och kärlek till andra människor. Ordet ”se” betyder ”att efterleva med outtröttlig uppmärksamhet”; ”att gå in i något och lära sig”
Men Jesus lever för evigt, och därför har han ett prästämbete som är evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom, eftersom han alltid lever för att be för dem. Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv. Hebr 7:24-27
Jesus avslutar sin bön, Joh 17:25-26
Rättfärdige Far, världen har inte lärt känna dig. Men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem." (vers 25-26)
Eftersom världen inte tog emot Jesus, kände de faktiskt inte Fadern fastän de trodde att de gjorde det. De kände inte igen Gud i Jesus, därför att de egentligen inte kände Gud.
Vad förväntar sig Gud av dig?
Han bad till Fadern kvällen innan Han skulle korsfästas. Han visste. Han uppenbarade Guds kärlek till oss genom detta offer Han skulle göra. Profeten Jesaja fick ett budskap från Herren om Jesu lidande och död, flera hundra år tidigare:
Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja ska ha framgång genom hans hand. Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka ska han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och räknades bland förbrytare, han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe. Jes 53:3-7; 10; 12
För mig kan det kännas fullständigt övermäktigt att ta in vad Jesus faktiskt har gjort för mig, och att ens försöka återgälda Honom på ett värdigt sätt. Det går helt enkelt inte. Men Gud vill bara ha en sak: Mitt hjärta – min överlåtelse och lydnad. I Hebreerbrevet finns beskrivet en del saker som Gud vill att vi ska göra med kunskapen om vad Jesus gjorde för oss:
Du ska komma frimodigt
I kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste. Hebr 10:19
Gud vill ha dig nära, Han vill att du söker Honom, tillber Honom, älskar Honom. Det kan du göra frimodigt när du har gett ditt hjärta till Honom, när du lagt ner ditt liv inför Honom och sagt ”Herre, ta över, jag ger allt jag är och har till Dig.”
Du ska leva i helgelse genom att se på Jesus
… låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet. Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. Hebr 12:1b-4
Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. Hebr 12:14
Helgelse är en livslång process och handlar om att vända sig bort från alla typer av synd. Det innebär både en relationsdel (att separeras från deltagande i och inflytande av ondska), och en moralisk del (att växa i helighet eller moralisk renhet i attityder, tankar och gärningar). Detta sker i sanningen, att man tror, tänker och lever utifrån sanningen i relation med Gud, sig själva och till världen. Denna sanning inkluderar hela Guds ord (Bibeln). Jesus säger att Guds ord är Sanning (inte sant) – vilket innebär att Guds ord inte rättar sig efter någon annan utomstående ”sanning”, utan ÄR SANNINGEN själv. Guds ord är sanningen som allt annat ska mätas efter.
Du ska leva gudfruktigt
När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, för vår Gud är en förtärande eld. Hebr 12:28-29
Att leva gudfruktigt innebär att leva på ett sätt som behagar Gud, utifrån vördnad och aktning för Honom. Hur man gör det finns beskrivet överallt i Bibeln.
Du ska älska dina trossyskon och söka en ren enhet
Håll syskonkärleken levande. Hebr 13:1
Fridens Gud har i kraft av ett evigt förbunds blod fört fårens store herde, vår Herre Jesus, upp från de döda. Må han fullkomna er i allt gott så att ni gör hans vilja, och må han verka i oss det som behagar honom genom Jesus Kristus. Hans är äran i evigheters evighet. Amen. Hebr 13:20-21
En ren enhet resulterar i glädje, och är rotad i sanningen i Guds ord. Den kräver helgelse, dvs att man avskiljer/överlåter sig till tjänsten för Gud, och blir så ett vittnesbörd för världen så att de kan komma till tro. Syftet för en sådan enhet är att Guds härlighet ska uppenbaras, och det leder till att vi personligen kan få uppleva att Guds kärlek och närvaro bor i oss. Den enhet som Jesus talar om i sin bön är inte organiserad, utan är en omfamnade, omslutande relationell verklighet som fogar ihop troende med varandra och med deras Herre – en enhet som kan åstadkommas bara genom Andens förnyelse och Herrens renande process (helgelse). Resultatet av detta är djup, ren, gudomlig glädje; ett överbevisande vittnesbörd för världen, och en uppvisning av Guds härlighet.
Har du inte, eller är du inte säker på om du har, tagit emot Jesus som din personlige Frälsare och Herre? Romarbrevet 10:9-10 säger:
För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.
Svårare än så är det inte! Om du helhjärtat lämnar ditt liv till Jesus, så kommer Han att göra resten. Börja läs i Bibeln, exempelvis Johannesevangeliet, och kontakta en församling i din närhet som kan hjälpa dig på din vandring. Vi behöver varandra på vägen.