Att gå igenom svårigheter och prövningar är den del av vandringen med Gud, därför att Han i dessa luttrar oss så att vi blir mer lika Honom.
Bakgrund: Malaki
Gud behövde gå till rätta med sitt folk (igen) och gjorde det genom profeten Malaki, för sista gången innan Johannes döparen kom (400 år senare). Gud längtade efter att folket skulle svara på Hans kärlek med äkta överlåtelse, men gång på gång gick de sin egen väg och hittade på andra saker att lägga sitt fokus och sin förtröstan på.
Synderna
Folket struntade i att lyda Mose lag vad gäller äktenskapet, och man struntade i tiondet. Prästerna hade dessutom misskött Herrens lovprisning i templet vilket ledde till att hela folket gick vilse. Istället för att ge det bästa och det första de hade ifrån sin boskap (motsvarande dagens lön), och offra det till Herren, tog man blinda, lama, sjuka och till och med stulna djur. Detta skulle kunna jämföras med vad Jesus säger:
Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. Där kom också en fattig änka och lade i två små kopparmynt, ett par ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan. Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt som hon hade att leva på." (Mark 12:41-44)
När vi ger det första till Gud, behagar det Honom, därför att vi visar att vi litar på Honom för försörjning, inte på oss själva eller något annat. På Malakis tid gav man inte ens det som blev över, utan det sämsta man kunde hitta i flocken, till Gud. Herren säger genom Malaki att det var bättre att låta bli offerritualerna och stänga templet, än att föra fram meningslösa och oacceptabla offer till Honom.
Han hade inte längre behag till dem på grund av deras respektlösa handlande. Guds folk hade tröttat ut Honom med falsk tillbedjan och hycklande lovprisning. De hade också felaktigt ifrågasatt Gud som den Rättvise Domaren, och hade till och med gått så långt som att anklaga Herren för att ta de onda människornas sida.
Gud hade inte bara blivit less – Han hade blivit bedrövad, på grund av folkets felaktiga och skenheliga religiösa ritualer som var helt utan övertygelse, lojalitet eller överlåtelse. Detta gjorde att Gud kallade dem till omvändelse. På olika sätt skulle Gud gå till rätta med först prästerna, och sedan folket, för att deras hjärtan skulle renas, och så att de skulle vända förakt till vördnad för Gud.
Då skulle en rätt typ av tillbedjan och lovprisning kunna åter bringa rättfärdighet bland folket.
Lösningen
Att följa Mose lag var ett sätt för folket att visa att de vördade Gud och förtröstade på Honom. Även om Mose lag inte gäller för oss på det sättet att det kan ge oss frälsning – så fungerar Guds principer fortfarande. Vi ska inte lagiskt följa Guds bud, utan istället ha Hans undervisning levande i våra hjärtan.
När man ändrar sin attityd och sitt beteende för att följa Guds bud, genom att överlåta sig till Jesus, kommer Gud att ändra de omständigheter man hamnat under.
Ett exempel på en sådan princip, där vi har möjligheten att visa att vi litar på och vördar Gud framför allt, är uppmaningen att ge Honom den första tiondelen av alla pengar vi tjänar. Att ”föra fullt tionde” till templet handlade även i Mose lag om mer än lagiskhet. Utmaningen att pröva Gud genom att svara i lydnad var – och är – inte bara en sådd-och-skörd-formel för att bli materialistiskt välsignad (även om det också fungerade så, och gör det fortfarande!). Gud säger genom Malaki att folket stjäl från Honom när de struntar i tiondet, men Gud behövde ju egentligen inte deras boskap, precis som Han inte behöver våra pengar. Det var dock ett symtom på en mer seriös åkomma. Snålheten folket hade rotade sig i ett misstroende, och bara genom att återgå till att stå fast i tro och vördnad, kunde folket uppleva full välsignelse.
Att vända åter till Gud för en andlig förnyelse måste börja någonstans, och den praktiska handlingen i lydnad att ge tionde var ett viktigt första steg för att återupprätta folkets trohet till sitt förbund med Herren. Han kallar till omvändelse och att vända sin lojalitet tillbaka till Herren, och bort från dem själva. Bara då skulle deras tillbedjan att vara ren och acceptabel inför Gud.
Reningsprocessen
Men vem kan uthärda den dag då han kommer, och vem kan bestå när han visar sig? Han är som guldsmedens eld och som tvättarnas såpa. Han ska sätta sig likt den som smälter och renar silver. Han ska rena Levi söner, luttra dem som guld och silver så att de kan bära fram offergåvor åt Herren i rättfärdighet. (Malaki 3:2-3)
Prästerna skulle alltså luttras/renas/förädlas/raffineras i en reningsprocess – för att de var medlare mellan Gud och människor, och de var ansvariga för folkets andliga förfall. Alltså måste reningsprocessen börja med dem, för att de ska vara lämpliga att föra fram offer till Gud.
I nya förbundet (med Jesu död och uppståndelse) behövs inte präster på samma sätt då vi alla som tillhör Jesus har fri tillgång till Fadern. Men Gud förändras inte, och vill alltid ha sann tillbedjan, i lojalitet och trofasthet, från sitt folk.
Förädling av silver
När man raffinerar metaller, i det här fallet silver, gör man det för att den ska separeras från oönskade material, som andra metaller och slagg. Först smälter man ner den, och då kommer slagget upp till ytan och kan avlägsnas av smeden. Elden förstör inte silvret (om det inte lämnas där för länge), utan processen gör bara att skräpet kommer till ytan så att det kan avlägsnas. Elden är inte förtärande: den gör silvret bättre och mer värdefullt. Den här symboliken används för att beskriva hur Gud renar våra hjärtan:
Jag ska vända min hand mot dig och bränna bort ditt slagg som med lut och rensa bort alla dina orenheter. (Jesaja 1:25)
Precis som smeden renar silvret, rensar Gud bort slagg – till exempel vanor, beteenden och tankar – så att vi står helgade inför Honom. Gud bränner oss inte. En relation med Honom gör istället att vi dras till rättfärdighet och bort från synd. Hela Bibeln talar om helgelse, rena och ärliga hjärtan. Sen är vi alla människor, och det finns ingen fördömelse när vi är i Kristus Jesus (Rom 8:1). Men målet är ju att ständigt sträva mot renhet.
Prövningar leder till välsignelse
Prisa vår Gud, ni folk, låt hans lov ljuda högt, för han gav liv åt vår själ och lät inte vår fot vackla. Du prövade oss, Gud, du luttrade oss som man luttrar silver. Du lät oss fastna i nätet, du lade tunga bördor på vår rygg. Du lät människor fara fram över vårt huvud, vi gick genom eld och vatten. Men du förde oss ut till överflöd. (Psaltaren 66:8-12)
Gud luttrar oss, prövar oss – för att kunna föra oss ut till överflöd. Han använder vårt lidande, våra brister och våra omständigheter för att slagget ska komma upp till ytan så att han kan ta bort det.
Den tredjedelen [som blir kvar] ska jag låta gå genom eld. Jag ska rena dem som man renar silver, pröva dem som man prövar guld. De ska åkalla mitt namn och jag ska bönhöra dem. Jag ska säga: ”Detta är mitt folk.” Och de ska svara: ”Herren är min Gud.” (Sakarja 13:9)
Samma princip återfinns i nya testamentet:
Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas, som om det var något oväntat som hände er. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då ska ni också få jubla och vara glada när han uppenbarar sig i sin härlighet. (1 Petr 4:12-13)
Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig. (1 Petr 1:6-7)
När vi går igenom lidanden och prövningar kan vi finna hopp i att Gud kommer att använda de omständigheterna till att dra oss närmare Honom. Vi kan vara säkra på att vadhelst vi går igenom aldrig kommer att vara förgäves, eftersom Gud kommer att stärka vår tro och rena våra hjärtan.
När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi gläder oss i hoppet om Guds härlighet. Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss. (Rom 5:1-5)
Guds nåd varar för evigt och Han lämnar oss aldrig bara i vår synd eller lidande utan vill hjälpa oss därifrån för att vi ÄR fria genom Jesus Kristus. Gud bryr sig om hur vi mår. Han kommer och möter oss där vi är och gör oss rena och rättfärdiga, och besparar oss lidandet i att inte vara nära Honom. Vi kan lita på att han raffinerar oss om vi vänder oss till Honom.
Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt. (Jak 1:2-4)
När vi behöver omvändelse i elden, hjälper Gud oss. Han renar oss så att vi kan bli fria från fångenskap och fästen i våra sinnen (2 Kor 10:4-6), och skräpet avlägsnas.
Min son, förakta inte Herrens fostran och förarga dig inte när han tuktar dig, för den Herren älskar tuktar han likt en far den son han har kär. (Ords 3:11-12)
Gud är trofast och Han älskar sina barn. Han låter oss gå igenom svårigheter – eld – för att vi ska ha det rätt ställt med Honom.
Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut. (1 Kor 10:13)
Gud tillät att Daniel blev nedkastad i lejongropen, Josef att bli såld som slav och många andra att lida. Han tillåter också oss att gå igenom svårigheter, men precis som för Daniel och Josef så är Gud med oss och kommer att föra oss igenom. Att gå igenom elden är en del av Guds verk i våra liv: det är ingenting vi behöver frukta, utan något vi kan glädja oss över.
Gud är trofast
Han ska sätta sig likt den som smälter och renar silver. Han ska rena Levi söner, luttra dem som guld och silver så att de kan bära fram offergåvor åt Herren i rättfärdighet. (Malaki 3:3)
Han (Gud) ska sätta sig likt den som smälter och renar silver. Vad säger detta om Guds karaktär?
En silversmed som ska rena silver håller en bit silver över elden och låter den hettas upp. För att rena silvret måste smeden hålla det mitt i elden där flammorna är som hetast, för att på så sätt bränna bort all orenhet. På samma sätt håller Gud oss ibland mitt i flammorna där det är som hetast. Silversmeden måste sitta där hela tiden och hålla noga koll på vad som händer med silvret under den här processen. Om det lämnas ett ögonblick för länge kommer silvret att skadas. Hur vet smeden när silvret är helt renat, raffinerat, förädlat?
När han ser sin egen spegelbild i det.
Om du känner att du är mitt i prövningen, mitt i flammorna… ha förtröstan på att Herren har noga koll på dig. När Han ser sin egen avbild, sin karaktär, i dig, kommer Han att ta dig ur prövningen.
Ibland hamnar vi i självförvållat lidande:
Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig. Säger jag: "Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig", så är inte mörkret mörkt för dig. (Ps 139:8-12)
Men vår Fader leder oss även där! Till och med när jag själv satt mig i mörkret, så är han trofast och leder mig ut därifrån!
Om du går genom vatten är jag med dig, eller genom strömmar så ska de inte dränka dig. Om du går genom eld ska du inte bli svedd, lågan ska inte bränna dig. (Jes 43:2)
Har du inte, eller är du inte säker på om du har, tagit emot Jesus som din personlige Frälsare och Herre? Romarbrevet 10:9-10 säger:
För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.
Svårare än så är det inte! Om du helhjärtat lämnar ditt liv till Jesus, så kommer Han att göra resten. Börja läs i Bibeln, exempelvis Johannesevangeliet, och kontakta en församling i din närhet som kan hjälpa dig på din vandring. Vi behöver varandra på vägen.