Andlig mognad: DEL 1 – Trons steg

Det här är första delen i en serie om att mogna och växa i sin tro. Här fokuserar vi på Andra Petrusbrevet 1:2-11

Varför ska vi mogna och växa?

1. Det är vår skyldighet på grund av kallelsen
2. Vi har lämnat världen och dess begär och lever för Gud
3. Orenhet i oss är inte kompatibelt med Guds helighet
4. Vi ska spegla Jesu karaktär för andra människor
5. Mognad gör enheten möjlig
6. För att kunna urskilja vad som är sant och falskt
7. För att kunna stå emot fienden i denna tidens slut

Grunden vi står på

Nåd och frid vare med er i allt rikare mått genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus. (vers 2)

När Petrus nämner ”kunskap” gör han det med en skarp ton. Han skriver till människor som påstod sig ha kunskap om Gud och Kristus (påstod sig vara kristna) men fortsatte med sina omoraliska beteenden. Kunskap hade blivit ett ”inne-uttryck” som användes slarvigt och med högmod, så Petrus tillrättavisar detta och ersätter deras vanföreställning med äkta kristen lära.

Men sann kunskap om Gud producerar nåd, frid och helighet. 

Kunskapen Petrus syftar på handlar bara om Herren Jesus Kristus, som kallar människan till efterföljelse: Den beslutsamma kunskapen om Gud som för en människa till frälsning genom Jesus Kristus. 

En djupare kunskap och förståelse om vem Jesus är skyddar mot påverkan av falska läror.

Hans gudomliga makt har skänkt oss allt vi behöver för liv och gudsfruktan genom kunskapen om honom som har kallat oss med sin härlighet och godhet. Genom dessa har han gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni genom dem ska få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen. (vers 3-4)

Vår heliga kallelse är grunden för vårt heliga leverne. Och när Gud kallar, ger Han oss också förmågan att genomföra det. 

Han ger oss inte allt vi vill ha (precis som en förälder inte ger sitt barn allt det vill ha), men Han ger oss allt vi behöver för liv och gudsfruktan. Gud ger oss alltså allt vi behöver för att kunna leva ett liv i renhet. Det betyder inte att vi automatiskt gör rätt, därför att våra val är alltid våra. Men när vi väljer rätt, ger Han oss kraft att stå emot synd.

Vi kan bli födda på nytt och få del i Guds egen natur, så att vi kan bli formade efter Hans karaktär. Men det krävs av oss ett val. Inte bara att välja att tro på Honom, utan också välja att fly bort från världen och allt vad den är och erbjuder. 

”Världen”

Världen innebär samhället vi lever i, som gör uppror mot Gud och är separerad från Honom. Detta inkluderar värderingar som kommer därifrån. 

Jag får del i Hans gudomliga natur endast efter att jag vänt min rygg mot världens värderingar. 

Om jag tillhör Guds familj så har jag lämnat världen och blivit en främling för den. Inget i den tillhör mig längre. Därför förväntas jag leva utifrån den sanningen. 

Kunskap kontra renhet

Kunskapen är alltså inte något intellektuellt och kan aldrig behandlas utifrån intellektuella diskussioner. (Det är därför Paulus är så strängt emot meningslösa dispyter).

På Petrus tid trodde man i det samhället att heligt leverne inte var möjligt. Så Petrus talar om för dem att det finns en gudomlig kraft som gör det möjligt, genom Jesus Kristus.

Jag kan se paralleller idag:

• Dels ersätter man vikten av renhet och helgelse med diskussioner – istället för att enbart se inåt, rannsaka oss själva och be Gud komma med sin eld och rensa bort det som inte behagar Honom, så är man upptagen med att hålla på med ”teologiska” diskussioner. Man studerar Bibeln i syfte att hävda sin egen ståndpunkt. Detta är högmod, och högmod leder till fall.
• Dels finns det en viss okunskap kring det här med renhet och synd. Ja, vi är syndiga till vår jordiska natur. Men det ger oss inget spelrum för att inte ta tag i saker som inte behagar Gud. Det finns inga ursäkter eller genvägar.

Att välja Honom

En människans förfall beror på synd, som behöver göras upp med. Dock sker detta inte genom lagiskhet. Det är bara genom nåd. Men jag måste välja. 

När jag fyller mig med Guds ord istället för annat, och låter Hans sanning forma mitt sinne, och när jag spenderar mer tid med Honom i bön och tillbedjan, när jag söker HONOM istället för att söka svar eller stöd hos människor… DÅ kan Han i sin goda nåd forma mig. Han gör det inte när jag fyller mig med världens sanningar genom TV:n, eller vad det nu kan vara.

I Daniels bok kapitel 1 kan vi läsa om hur Daniel och hans vänner vägrade böja sig för kung Nebukadnessar. De vägrade äta kungens mat och dricka kungens vin. De åt bara sådant som grott ur frön i marken, och drack bara vatten, alltså det som bara Herren kunde ge dem som föda. Trots att de gjorde detta, blev de mer välnärda och såg bättre ut än sina medfångar. De vägrade mata sig med världens mat och ville bara ha mat från Herren. När vi matar oss med världens mat, kommer vi att försvagas. Men när vi äter mat som kommer från Herren (Hans Ord) blir vi starkare och visare!

Tycker jag det är tråkigt att spendera tid med Guds Ord och i bön, då har jag ett problem. Då är min bild av Gud skev. Om jag inte VILL söka universums SKAPARE det första jag gör på morgonen, så behöver jag vända om! När jag förstår vem jag tillber och tillhör, så finns ingenting bättre!

Att få ta del av gudomlig natur handlar inte om att vi på något sätt blir gudar som vissa hävdar. Eller att vi blir absorberade in i Gud. Petrus säger bara här samma sak som Paulus säger i Rom 8:9; Gal 2:20; Johannes i 1 Joh 5:1; vad han säger själv i 1 Petr 1:23: Att ta del av Gud är att vända om, tro och bli döpt till Kristus och så gå in i en helt ny relation med Gud, där Han blir min Far och jag en del av Hans familj.

Så länge jag är här kommer jag inte att vara fri från ondskan som hela tiden försöker få mig på fall. För att klara av att stå emot detta måste Gud plantera en ny natur, Kristi egen natur, inom mig, som producerar ett liv i renhet här och nu.

Trons steg till mognad

Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan syskonkärlek och i syskonkärleken kärlek till alla människor. (vers 5-7)

DÄRFÖR! På grund av pånyttfödelse och dess dyrbara löften, och den gudomliga kraft vi kan få i Kristus, kan vi inte luta oss tillbaka med armarna i kors ”i tro”. Guds nåd kräver – och möjliggör – en ansträngning från människan. Jämte vad Gud gör för mig måste jag framkalla varenda litet uns av beslutsamhet jag kan samla ihop. 

Petrus följer temat i resten av Skrifterna och betonar att en kristens tro måste bära frukt i beteende, och ger exempel på olika kvalitéer som förväntas av någon som kallar sig kristen. Återigen handlar det inte om enbart mänsklig insats, utan det är också en frukt av att ta del av Guds gudomliga natur. Båda måste finnas.

Varje steg föder och möjliggör nästa steg. Varje efterföljande egenskap balanserar och fullgör den som förekom. Tro är roten, kärlek är den ultimata frukten av en kristens beteende.

Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, (vers 5)

Tro: Gud ger sin kärlek, villigt och nådefullt, till mig, och jag accepterar Hans kärlek. Det är grunden som allt annat byggs på.

Dygd: Ordet betyder moralisk godhet; renhet; att vara excellent i sitt syfte. Det excellenta syftet med en kniv är att skära; med en häst att springa. Vad är det excellenta syftet med en människa? Eftersom vi är skapade till Guds avbild måste en kristen reflektera Jesus tilldragande karaktär. Detta kommer enbart utifrån en personlig och konsekvent vandring med Honom. Att predika om tron utan att uppvisa Jesu karaktär är ett tecken på att vara en falsk lärare/profet.

Insikt: Detta ord betyder en djupare, praktisk vishet; en vishet som kan skilja mellan gott och ont. Den är en frukt av att leva ut dygd, Jesu karaktär, och ger i sig själv en djupare och bredare kunskap om Jesus.

Människor, troende eller inte, som skryter stort om insikt och kunskap kommer alltid att falla på sitt eget högmod, för falsk kunskap tål inte granskning och kommer alltid att motbevisas i en närmare blick i Guds ord.

i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, (vers 6)

Självbehärskning: Detta ska tillämpas i livets alla områden och handlar om att underordna sig Jesu kontroll. Det är i Hans kraft vi kan kontrollera våra begär. Sann insikt leder till självbehärskning. Vi har inte friheten i Jesus som ursäkt för att låta begären styra (Gal 5:13)!

Uthållighet: Handlar om ett mentalt tillstånd som inte rubbas av svårigheter och nöd, och som kan stå emot och uthärda fiendens attacker både utifrån världen och inifrån köttet. En mogen kristen ger inte upp. Hans eller hennes tro är som en stjärnas stadiga glans, inte som en meteors kortlivade skimmer som snabbt slocknar. Denna uthållighet kommer utifrån tro på Guds löften, sann kunskap om Jesus, och upplevelse av Hans gudomliga makt. Detta producerar i oss en djupare medvetenhet om Faderns visa och kärleksfulla hand, som kontrollerar allt.

Gudsfruktan: Sann kunskap om Gud visar sig själv i ett liv i vördnad för Gud. Ordet innebär en väldigt praktiskt medvetenhet om att Gud finns i och vakar över varje aspekt i livet.

i gudsfruktan syskonkärlek och i syskonkärleken kärlek till alla människor. (vers 7)

Gudsfruktan föder syskonkärlek. (1 Joh 4:20). Kärlek för våra trossyskon är ett utmärkande karaktärsdrag i sant lärjungaskap. De som har fått del av Guds gudomliga natur, blivit födda på nytt, måste bevisa sin kungliga position med sitt beteende i hur de möter resten av Kungens barn. Finns inte syskonkärleken, finns heller inte gudsfruktan. Kärlek för trossyskon inkluderar att bära varandra bördor; samt att vakta och försvara Andens enhet mot attack. Ibland innebär det också att säga nej till orättfärdigt beteende.

Kronan på verket i den kristna vandringen är kärlek (agape). Det handlar inte om vänskap (fili) eller sexuell lust (eros), som liberalkristna gärna använder för att förvränga Jesu bud till något som inte är annat än orenhet. De orden hänvisar till kärlek som är en produkt av vad mottagaren är. Men agape är det motsatta. Den är inte en produkt av vem jag är, utan av vem Gud är. Det är inte huruvida vi är värda att älskas, utan att Han är kärlek. (Läs mer om kärlek här)

Apage kan sammanfattas som en övervägd och medveten önskan om det allra bästa för någon, som visas i uppoffrande handling för den personen. Det är vad Gud gjorde för oss och vad Han vill att vi ska göra för andra. För att icke troende ska kunna förstå att Gud är kärlek, måste de se det uppvisat i människor som tror på Honom.

Fruktlösa och fruktbärande kristna

För om allt detta finns hos er och får växa, blir ni inte overksamma eller utan frukt i er kunskap om vår Herre Jesus Kristus. Men den som saknar detta är närsynt och blind och har glömt att han blev renad från sina tidigare synder. (vers 8-9)

Sann kunskap om Kristus producerar alla dessa egenskaper hos en troende. De finns redan nerlagda som frön genom pånyttfödelsen. Därför måste den troende själv tillåta fröna växa och utmärka sig i tilltagande styrka. Det finns inget bevis någonstans i Bibeln att man kan bli frälst och sedan fortsätta som man var. Det krävs överlåtelse och förvandling. Brist på andlig tillväxt är ett tecken på andlig död. 

Det finns heller inte utrymme för slöhet och brist på engagemang. En kristen som inte bidrar bär inte frukt och kommer att beskäras.

Men den som saknar detta är närsynt och blind och har glömt att han blev renad från sina tidigare synder. (vers 9)

Den som inte växer och bär frukt är alltså blind.

”Närsynt”: 

1. Innebär att man är blind för den andliga verkligheten och upptagen med det jordiska. Man är så upptagen med livet här och nu att man tappat sikte på evigheten med allt vad den dånande sanningen innebär. Man är kortsiktig.
2. Innebär också att ”blinka” eller ”blunda”, alltså man blundar för ljuset och sanningen. Andlig blindhet kommer utav att medvetet se bort ifrån det liv en kristen är kallad till; i helighet och renhet.

”Blind” innebär att man saknar insikt; man kan inte inse att det finns en kamp att utkämpa mot ondskan. För om vi inte kämpar mot ondskan kommer människor att gå förlorade. Det är det allting handlar om. När vi låtsas som att andevärlden eller Satan inte finns, eller försöker släta över detta faktum, så går människor förlorade. Människor som är förblindade av Satan. Som är hans slavar tills de lämnar sina liv till Jesus. Men för att komma dit, behöver vi göra vårt jobb. En ”kristen” som inte växer och bär frukt är fortfarande under Satans kontroll! Hela hans metod är att förblinda kristnas sinnen. Och tyvärr lyckas han.

”Glömt” innebär man medvetet har bortsett från faktumet att man en gång blivit renad från synd och förlåten. Den som inte anstränger sig för att växa i nåden sviker helt enkelt det kontrakt man skrev under när man döpte sig för Kristus.

Underbara löften!

Var därför desto ivrigare, bröder, att befästa er kallelse och utkorelse. (vers 10a)

Det här kan beskrivas: ”På grund av Guds underbara gåvor och löften, för att dessa leder till ökad kunskap om Kristus, och eftersom det finns en fara i att bli andligt blind, var ännu mer på er vakt!”

Det är Gud som kallar och väljer ut oss. Men det vårt beteende (som är en frukt av vad som finns i hjärtat) som avgör vår utkorelse. Det finns ingen orättvisa här. Jesus är Den Utvalde. Vi väljs ut i Honom. Utanför Honom är det bara bedrövelse. Gud kallar människor till att överlåta sig till Jesus Kristus, och när de gjort det, måste denna kallelse bli implementerad i ett liv i helighet och renhet. Inte alla som hör den här ”kallande rösten” (klesis) kommer att överlåta sig till att leva i renhet, vilket är själva tecknet på om man är utvald eller inte.

Gör ni det ska ni aldrig någonsin falla, för ni får en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike. (vers 10b-11)

”Gör ni det” har översatts från grekiskans ”ge akt på dig själv”. Att leva ett fruktbärande liv kommer med hjälp av Guds nåd, men är absolut nödvändigt – och helt mitt eget ansvar. En kristens kallelse och livsstil hänger ihop. Att skryta om eller hävda sin kallelse men inte bära frukt är ett tecken på att man inte drivs av rätt ande.

Det handlar om mycket mer än att inte hålla på med sexuell synd eller andra uppenbara saker. Ibland verkar det som att man stannar där och är nöjd och stolt över att man inte lever så, för att i nästa andetag utan att tveka talar illa om en annan människa. Det är viktigt att ta ett steg i taget, en sak i taget, men aldrig stanna och vara nöjd och tro att man är klar. För ingen av oss blir klar förrän vi är i himlen i vår nya kropp. Tror man att man inte har något mer att lägga bort eller vända om ifrån, så är man högmodig.

Om du bekräftar din kallelse med ett liv som stämmer överens med den, kommer två resultat:

1. Du kommer aldrig falla. Ja, du kommer att snubbla på många sätt. Ordet är en metafor som kommer från en hästs stadiga, orubbliga, ställning: ett liv som stadigt går framåt är sådant en kristen ska leva.
2. Du kommer att nå din himmelska destination, och du kommer att få ett varmt välkomnande in i det eviga riket. När du utan att hålla något tillbaka ger dig själv i lydnad till Gud och ger Honom allt du har, kommer Han, utan att hålla något tillbaka, ge sig själv och ett liv i Hans eviga rike till dig.

Trots den skarpa betoningen som Petrus har lagt på vikten av tillväxt, uthållighet och ansträngning i den kristnes liv, är det ju så att själva frälsningen inte kan uppnås genom människans egen insats, utan genom Guds generositet som en gåva. Faktumet kvarstår dock att den enskildes insats är sammanflätat med denna gåva (gåvan måste tas emot i överlåtelse och omvändelse). Man kan enligt Petrus inte ta emot gåvan utan att bära den frukt som kommer av den. Då har man inte tagit emot den.

Det finns bevis i Bibeln för att medan himlen är en gåva som vi får genom nåd, finns det nivåer av ”salighet” eller ”uppgift” eller ”ställning” i himlen. Dessa beror på hur trofasta vi varit i jordelivet. (En bra illustration av detta finns i boken ”Finalkampen”, av Rick Joyner). Man kan se det så här:

• En kristen som inte levt i renhet och överlåtelse, eller som drivits av själviska motiv, är som en man som blir räddad ur ett brinnande hus med nöd och näppe – han är svedd av lågorna och allt han äger har brunnit upp. Han själv är räddad, men spenderar evigheten på den lägsta nivån av ”salighet”.
• En kristen som vandrat med Herren och vuxit i enlighet med tron, burit frukt och levt ett liv som speglat Kristi karaktär, har en vidöppen ingång i den eviga staden och blir välkomnad som om han vore en triumferande idrottsman som vunnit ett svårt lopp.

Jag vill vara en överlåten kristen, som är tacksam för allting jag fått i Kristus, och försöker sträva efter att leva värdig allt det. Jag kan då se fram emot dagen för räkenskap och vill sträva efter att leva i ljuset av den.

Vilken typ av kristen vill du vara?

---

Har du inte, eller är du inte säker på om du har, tagit emot Jesus som din personlige Frälsare och Herre? Romarbrevet 10:9-10 säger:

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Svårare än så är det inte! Om du helhjärtat lämnar ditt liv till Jesus, så kommer Han att göra resten. Börja läs i Bibeln, exempelvis Johannesevangeliet, och kontakta en församling i din närhet som kan hjälpa dig på din vandring. Vi behöver varandra på vägen.