När vi läser i evangelierna och Apostlagärningarna kan vi se att under och mirakler följde Jesus, och sedan lärljungarna och apostlarna, vart de än gick fram med budskapet om Jesus Kristus. Men vad är kraftgärningar, och varför är detta viktigt när vi berättar om människor om Jesus? Och vad ska vi ha för inställning?
Vad är kraftgärningar?
Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. [...] "Där ni går fram ska ni predika: Himmelriket är nära. Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva." (Matt 10:1; 7-8)
Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. 18 De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska.” (Mark 16:17)
De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och över fiendens hela välde. Ingenting ska någonsin skada er. Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är skrivna i himlen." (Luk 10:17-20)
Alltså innebär kraftgärningar, tecken och under, enligt Jesus, att:
- Driva ut orena/onda andar
- Bota alla slags sjukdomar och krämpor
- Uppväcka döda
- Tala nya tungomål
- Ta ormar med händerna
- Trampa på ormar och skorpioner
- Trampa över fiendens hela välde
- Dödligt gift ska inte skada oss
- Ingenting ska skada oss
Kraftgärningar öppnade för apostlarnas predikan
I Apostlagärningarna finns beskrivet hur de som hade vandrat med Jesus (innan Hans död och uppståndelse) fortsatte sin tjänst för Gud. Det är många fantastiska berättelser om hur människor blev botade och befriade! Här är några exmpel:
Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid bönetimmen, den nionde timmen. Då bar man dit en man som varit förlamad från födseln. Varje dag sattes han vid den tempelport som kallas Sköna porten för att tigga av dem som gick in i templet. När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. Då fäste de blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud. Allt folket såg hur han gick omkring och prisade Gud, och när de kände igen honom som mannen som hade brukat sitta och tigga vid Sköna porten utanför templet, fylldes de av bävan och förundran över det som hade hänt med honom. (Apg 2:1-9)
"Om vi står till svars i dag för en välgärning mot en sjuk man och ska förklara hur han blev botad, så ska ni alla och hela Israels folk veta att han står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda. Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta." När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit med Jesus. Och när de såg mannen som blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. (Apg 4:9-14)
"Och nu, Herre, se hur de hotar oss! Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna ditt ord, genom att du räcker ut din hand och låter helande, tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet. Hela skaran av dem som kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen kallade något av det han ägde för sitt utan de hade allt gemensamt. Med stor kraft bar apostlarna fram vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över dem alla. (Apg 4:29-33)
Genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket, och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. Ingen av de andra vågade ansluta sig till dem, men folket talade väl om dem. Och ännu fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor. Man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi. Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem och förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade. (Apg 5:12-16)
De som nu hade skingrats gick från plats till plats och förkunnade evangeliet. Filippus kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket där. De lyssnade alla noga till det som Filippus förkunnade när de hörde och såg de tecken han gjorde: från många som hade orena andar for dessa ut med höga rop, och många lama och halta blev botade. Och det blev stor glädje i den staden. Men i staden fanns sedan tidigare en man vid namn Simon, som utövade magi och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort, och alla, både små och stora, lyssnade till honom och sade: "Det är han som kallas Guds stora kraft!" De hade lyssnat till honom därför att han länge fascinerat dem med sin magi. Men när de nu trodde på Filippus, som förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor. Till och med Simon kom till tro. Han blev döpt och höll sig sedan ständigt till Filippus, och han blev utom sig av häpnad när han såg de stora tecken och kraftgärningar som skedde. (Apg 8:4-13)
Petrus reste runt i hela området och kom även ner till de heliga som bodde i Lydda. Där träffade han en man vid namn Eneas, som var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka. Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och bädda din säng!" Genast steg han upp. Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de omvände sig till Herren. (Apg 9:32-35)
Paulus och Barnabas stannade där [Ikonium] en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer. (Apg 14:3)
Publius far låg just då sjuk i feber och svår diarré. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. Efter den händelsen kom också andra sjuka på ön till honom och blev botade. (Apg 28:8-9)
Dessa redogörelser är inte bara coola saker som hänt i historien – de är en modell för hur VI som är troende IDAG ska förväntas gå fram med budskapet om Jesus! Så här beskrev Paulus själv det:
Alltså har jag en ära i Kristus Jesus i min tjänst inför Gud. Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har gjort genom mig för att föra hedningarna till lydnad, genom ord och gärning, genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. Så har jag från Jerusalem och runt omkring ända till Illyrien överallt predikat Kristi evangelium. (Rom 15:17-19)
Jag vågar inte tala om annat! Gud vill föra människor som inte tror på Honom nu, till sig! Genom kraften i tecken och under – Andens kraft! Det är så här vi ska tänka också. Det är lätt att hamna lite snett på denna vandring, det finns diken precis överallt. Men genom att hålla dig nära Jesus går det lätt. Här är några fällor eller diken att undvika när du predikar evangeliet och verkar som ett kärl för Guds kraft.
Fälla 1: Att göra gärningarna utan att ha ett omvänt hjärta
Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer. Man tog till och med dukar och plagg som rört vid hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut. Några kringvandrande judiska andeutdrivare försökte sig också på att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: "Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar!" Det var sju söner till en viss Skevas, en judisk överstepräst, som gjorde så. Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?" Och mannen med den onda anden kastade sig över dem, övermannade dem alla och misshandlade dem så svårt att de flydde ur huset, nakna och blodiga. Detta blev känt för alla i Efesos, både judar och greker. Alla greps av fruktan och Herren Jesu namn blev prisat. Många av dem som hade blivit troende kom nu och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. Åtskilliga av dem som hade utövat magi samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer. Så fick ordet framgång genom Herrens kraft och visade sin styrka. (Apg 19:11-20)
Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja. Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare. (Matt 7:21-23)
Dessa båda exempel visar allvaret i att försöka driva ut onda andar utan att först omvända sig och sedan göra det i Jesu kraft. Vi kan aldrig vinna över mörkret i egen kraft.
Fokus är alltid människans frälsning och befrielse. Det får aldrig vara något annat! Kraftgärningarna öppnar bara vägen för det, och ska inte vara huvudsaken. Det är ingen show! Och vi ska inte göra det för att framhäva oss själva. Att ha ett omvänt hjärta som är fokuserat på människors frälsning är förutsättningen för att kraftgärningar ska kunna ske.
Fälla 2: Att det handlar om dig
Mannen höll sig till Petrus och Johannes, och allt folket skyndade fram till dem i den gång som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad. När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter! Varför är ni förvånade över det här? Varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå? Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus. Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom. Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och krävde att få en mördare fri! Livets furste dödade ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det är vi vittnen till. Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man som ni ser och känner. Tron som kommer genom det namnet har gett honom full hälsa, som ni alla ser. (Apg 2:11-16)
Ingen av oss kan skryta över att vi är mäktiga eller rättfärdiga nog att driva ut det onda. Det är tron på Jesu namn som är styrkan – som botar, befriar och upprättar! Det är Gud Faderns kraft som finns i Jesus:
"Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Orden jag talar till er säger jag inte av mig själv. Fadern bor i mig och gärningarna är hans verk. Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Och kan ni inte det, tro då för gärningarnas skull. Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern. Och vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det." (Joh 14:10-14)
Vi ska alltså göra ännu större gärningar än vad Jesus gjorde – som botade alla han kom i kontakt med! Men i detta måste vi också ha ödmjukhet, för inte ens Jesus tog åt sig äran för sina gärningar! Vi måste ödmjuka oss i faktumet att det är Gud som gör gärningarna genom oss.
Fälla 3: Att inte våga
Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. (Hebr 10:35)
Kom till honom, den levande stenen, förkastad av människor men utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap som ska bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje genom Jesus Kristus. Det står ju i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den ska aldrig komma på skam. (1 Petr 2:4-6)
Om du tror på Jesus ska du aldrig behöva komma på skam, och när du är frimodig blir du belönad! Det är lätt att tappa frimodigheten när man tvivlar på om det verkligen kommer ske ett mirakel. Men med blicken fäst på Jesus kommer tron! Det är Honom du ska se på, fokusera på, när du ber för människor. Det är ju Hans verk, Hans rike, Hans ära du står i tjänst för! Klart Han kommer att bekräfta det genom att låta mirakler ske!
När jag jobbade på ett sjukhem (på den tiden de fanns sådana), bad jag ofta för de gamla som jag rådde om. Jag hade blont, långt hår med mycket volym, och en kvinna som bodde på sjukhemmet hade alltid släckt i sitt rum. Ute i korridoren var det dock lysrör som lyste, så när jag öppnade hennes dör och ljuset kom bakifrån och lyste upp mitt hår, så antar jag att jag liknade en ängel, för det var vad hon trodde att jag var. Jag fick iallafall be tillsammans med henne, och hon tog emot Jesus som sin Frälsare och Herre. En tid senare fick jag höra att hon hade börjat gå runt och lägga händerna på de andra boende, och bett för dem. Trots att hon var 94 år och väldigt skröplig, kunde hon inte annat än att ge vidare det hon hade fått som gåva från Herren. En annan kvinna blev botad från afasi när jag bett för henne, så att hon kunde tala igen. Jag har många exempel på när Guds kraft verkat när jag, och så många andra, bett! Det är dock inte jag eller någon annan människa som botar någon – det är Jesus, genom mig, och genom dig! Vi är bara kärl.
Med stor frimodighet ska vi be för människors behov och därmed berätta om himmelriket med stor kraft!
Fälla 4: Att be utan tro
Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar. (Jak 1:5-8)
Detta skriver jag till er för att ni ska veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. Och den tilliten har vi till honom, att om vi ber om något efter hans vilja så hör han oss. Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, då vet vi också att vi redan har det vi bett honom om. (1 Joh 5:13-15)
Att be utan att tro att du får det du ber om är lika effektfullt som att inte be alls. Det finns många verser som talar om för oss att när vi ber om något efter Guds vilja, så SKA vi få det. Jesus har också sagt att det är Hans vilja att bota. Så vad väntar du på? Be med orubblig tro på att Gud hör dig när du ber och ger villigt det du ber om!
Fälla 5: Att inte låta den helige Ande leda
I Lystra satt en man som var handikappad och förlamad i benen från födseln och som aldrig kunnat gå. Han lyssnade när Paulus predikade. Paulus fäste sin blick på honom, och när han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad sade han med hög röst: "Res dig upp och stå på dina ben!" Då hoppade han upp och började gå omkring. (Apg 14:8-10)
Paulus fick bekräftat inom sig (den helige Ande ledde honom) att mannen hade tro, så att han kunde bli botad. Ibland kör vi på i egen kraft och pratar med människor om Jesus och ber för folk som inte är redo, eller inte vill, ha något mirakel. Låt den helige Ande leda dig så att du vet när en människa tror och är mottaglig för ett helande.
Har du inte, eller är du inte säker på om du har, tagit emot Jesus som din personlige Frälsare och Herre? Romarbrevet 10:9-10 säger:
För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.
Svårare än så är det inte! Om du helhjärtat lämnar ditt liv till Jesus, så kommer Han att göra resten. Börja läs i Bibeln, exempelvis Johannesevangeliet, och kontakta en församling i din närhet som kan hjälpa dig på din vandring. Vi behöver varandra på vägen.
Pingback:Producerar dina ord tro eller fruktan?