Vi ska dyka in i en bit av historien i Jesajas kapitel 7, där vi får lära oss om tro!
Bakgrund
När Ahas, son till Jotam, Ussias son, var kung i Juda, hände det att kung Resin av Aram och kung Peka av Israel, Remaljas son, drog upp mot Jerusalem för att strida mot det. Men de lyckades inte inta staden. Jesaja 7:1
Bara för att förtydliga:
- Aram = Syrien, = arameerna, kung är Resin
- Israel = Efraim, kung är Peka (Remaljas son)
- Juda = Davids hus, kung är Ahas
Kung Resin (från Aram/Syrien) och kung Peka (från Israel/Efraim) var rädda för den nya supermakten i öst: Assyrien. De ville att Juda skulle gå med i deras militärallians för att gemensamt göra uppror mot Assyrien. Ahas, kungen i Juda, vägrade. Han ville inte ha krig med Assyrien. Resin och Peka bestämde sig då för att invadera Juda, avsätta Ahas och sätta in en egen kung som skulle lyda dem.
De darrade av fruktan
När man berättade för Davids hus [Ahas, ättling till David] att arameerna hade slagit läger i Efraim, darrade Ahas och hans folks hjärtan som skogens träd darrar för vinden. Jesaja 7:2
Ahas var ungefär 20 år gammal när han blev kung. Han hade vid det här tillfället suttit vid makten i kanske bara 2–3 år. Han har inte den militära erfarenheten eller den andliga mognaden att se att Gud är den som egentligen har makten. När nyheten når honom att länderna är på väg att anfalla, drabbas han alltså av total panik. Detta är den mänskliga reaktionen på hot. Det är lätt att hamna där när man ser att världen är i totalt kaos, när mörkret intar mark och att ren ondska normaliseras i samhället. Den naturliga instinkten är fruktan. Ahas reagerar med att ”darra” för att han saknar ankaret i Herren. Han ser bara de mänskliga stormakterna, inte den gudomliga tronen (som Jesaja fick se i kap 6).
Guds respons
Gud ville ju som alltid erbjuda en utväg. Han hade redan all kontroll!
Och Herren sade till Jesaja: "Gå nu med din son Shear-Jashub och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet, Jesaja 7:3
Gud bevarar sin ”rest”
Gud befaller Jesaja att ta med sin son när han möter Ahas. Namnet Shear-Jashub betyder ”en rest skall vända om”. Gud påminner om att Han har en plan för ett troget folk oavsett vad som händer med den sittande kungen. Det är en påminnelse till oss idag: oavsett vilka politiska ”kungar” som faller eller reser sig, har Gud sin ”rest” som Han alltid håller i sin hand. Det är ett löfte till dig och mig IDAG när vi förblir trofasta till Honom.
Gud är trofast
Gud sänder alltså ett budskap om hopp mitt i svårigheterna – TROTS att Ahas var en av de mest ogudaktiga kungarna i Judas historia! I 2 Kung 16 och 2 Krön 28 kan vi läsa om honom.
- Han införde avgudadyrkan och lät offra sin egen son genom eld.
- Han tömde templet på silver och guld för att muta Assyriens kung.
- Han var så långt ifrån Gud man kan komma; han hade i princip vänt ryggen åt det förbund som ”Davids hus” var kallat att förvalta.
När Gud sänder Jesaja till Ahas, var det pga Guds trofasthet mot sitt eget namn och löfte, inte pga Ahas.
Vedstumparna
[Gå nu …] och säg till honom: Se till att vara lugn. Var inte rädd och tappa inte modet inför dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son i deras rasande vrede. Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt: ’Vi ska dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och insätta Tabals son till kung där.’ Jesaja 7:4-6
”Var inte rädd” betyder ordagrant ”låt inte ditt hjärta vara svagt”. LÅT INTE. Det påminner mig om Jakobs uppmaning: ”Styrk era hjärtan” (Jak 5:8). Alltså måste det vara ett val…?! Alltså kan vi VÄLJA att inte låta våra hjärtan bli svaga inför hot!
Guds lösning var inte att Ahas skulle värva fler soldater eller söka allianser med andra kungar – utan att han skulle bara stilla sig inför Herren och lita på Honom (”Bli stilla och besinna att jag är Gud” Ps 46:11)
Motståndet var bara rykande stumpar av ved!!!! De kanske rent mänskligt sett såg ut som ett verkligt hot, men i Guds ögon var de helt utbrända och maktlösa inför Guds plan. Deras makt var ingenting jämfört med Herren Sebaots allsmäktighet!!!! Hur många rykande vedstumpar möter du i din vardag? Ser vi på TV slås vi lätt ner av:
- hot om globalism
- ilskna rapporter om miljöförstöring
- vi ser ett kraftigt socialt sönderfall
- liberalism och politisk korrekthet inom kyrkan
- politisk förföljelse
- Och så vidare……
Budskapet från Herren är detsamma: Frukta inte. Om Gud är med oss, vad betyder då dessa mänskliga krafter? De är bara rykande stumpar som snart slocknar. ”Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?” (Rom 8:31)
Men så säger Herren Gud: ”Det kommer inte att hända, det kommer inte att ske. Arams huvud är Damaskus, och Damaskus huvud är bara Resin. Inom sextiofem år ska Efraim vara krossat och inte mer vara ett folk. Och Efraims huvud är Samaria, och Samarias huvud är bara Remaljas son. Jesaja 7:7-9a
Gud betygar Ahas genom Jesaja att dessa två kungar inte har någon makt alls, och Han till och med förlöjligar dem. Gud vet ju framtiden, och ett land är bara så starkt som sin ledare, och nog kan Gud den allsmäktige, Herren Sebaot, klara av två små män… I 2 Kung 16:5–19 ser vi vad Ahas till slut valde TROTS GUDS LÖFTE:
- Istället för att lyssna på Jesaja och lita på Gud, skickade han alla templets guldskatter som en muta till kungen av Assyrien. Templet skatter kom alltså den heliga plats där Gud hade sin boning. Ahas plundrade dessa och bad Assyrien att komma och rädda honom från Aram och Israel.
- Assyrien kom, krossade Aram och Israel, men Juda blev då slav under Assyrien. Ahas räddade sig för stunden, men sålde ut sitt folks andliga frihet för att köpa sig politisk trygghet.
Om vi läser vidare ser vi att Gud erbjöd hjälp i hopp om omvändelse, men när Ahas visade sig vara totalt förhärdad, skiftade Gud fokus. Omvändelse och ödmjukhet är nyckeln!
Stå fast i tron
… Står ni inte fasta i tron har ni inget fäste.” Jesaja 7:9b
Denna mening är ett exempel på ett av alla språkliga ordspel som finns i GT. Det är en teologisk sanning som är helt avgörande för vår förståelse av vad ”tro” egentligen innebär.
På hebreiska använder Jesaja samma grundord (áman) för att beskriva både vad vi gör med hjärtat och vad vi uppnår i verkligheten.
- Första delen (”Står ni inte fasta i tron”): Här menar Jesaja att du måste ”luta dig” mot Gud. Det är en aktiv handling. Du erkänner: ”Jag kan inte stå själv, så jag vilar min vikt på Gud.”
- Andra delen (”har ni inget fäste”): Här använder han samma ord för att säga: ”Om du inte vilar din vikt på Gud, så har du ingen fast mark under fötterna.”
Ytterligare ett sätt att läsa det: ”Om ni inte lutar er mot Gud (tron), så kan ni inte stå upprätt (bestå).”
Många av oss tänker att ”tro” är en sak, och ”att stå fast i livet” är en annan sak. Vi tänker: ”Jag löser mina problem genom att vara strategisk, och sedan ber jag en bön som en extra trygghet.” Men Gud säger: ”Det finns ingen skillnad.” Om du inte har Gud som din ”tro-grund”, så har du ingen ”verklighets-grund”. ”Om ni inte har ett fotfäste i tron, kommer ni inte att ha ett fotfäste i verkligheten.”
Det är som att försöka stå på ett isflak. Du kan inte ”bestå” (stå fast) om du inte först ”tror” (lutar dig mot en fast klippa). Gud säger: ”Du kan inte få det andra (att stå stadigt) utan det första (att lita på mig).” Du bygger din stabilitet på luft om du inte först har kapitulerat i tro. Tron är inte bara en tanke – tron är det enda sättet att ha mark under fötterna.
Tro i praktiken
Ahas försöker finna ett ”fäste” genom mänsklig politik. Han trodde att om han bara manövrerade tillräckligt smart, så skulle hans rike ”bestå”. Men Gud säger att sann stabilitet endast kommer genom tro på Honom. Alla andra allianser, alla andra försök till trygghet, kommer att leda till fall och förödelse. I vår tid ser vi kristna som söker ”fästen” i:
- Kulturell anpassning – om man tonar ner det bibliska budskapet om synd och omvändelse, så ska världen acceptera oss.
- Samfund – Många finner trygghet i olika samarbetsformer, där man hoppas att ”systemet” ska skydda kyrkan.
- Politiska fästen – man tror att Sverige kan räddas genom ett specifikt parti, en specifik politisk rörelse eller en ”stark ledare”. Man lägger sin energi, sin hoppfullhet och sin retorik på att ”ta tillbaka landet” genom politiska processer.
- Upplevelser – Att söka trygghet i att allt ”känns bra”, att gudstjänsterna är proffsiga, eller att man har en intensiv andlig upplevelse.
Gud varnar oss: det är sand.
Det enda fästet är trofasthet mot Jesus Kristus. Om du bygger din trygghet på samfund, rörelser eller kulturella kompromisser, kommer du inte att bestå när stormen kommer. Du måste vara fast rotad i tron på Guds löften, annars rasar din världsbild när trycket ökar. Att bestå innebär att man inte låter sig skrämmas av det som skakar världen (vedstumparna). Att tro innebär att man håller fast vid Guds Ord som den enda verkligheten, även när alla tecken pekar på att man är omringad.
Det är en läxa om andlig tyngdlag. Vi tror ofta att vi ”består” genom våra egna strategier, våra egna nätverk eller vår egen kontroll. Gud förklarar att det är en illusion. Du kan inte bli ”etablerad” (bestå) om du inte först ”tror” (vilar i honom).
Tvättarfältet och vattenledningen
Vi tittar på vers 3 igen:
”Gå nu med din son Shear-Jashub och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet Jesaja 7:3
Att Jesaja blir uppmanad att möta Ahas just vid ”tvättarfältet” och vid ”övre dammens vattenledning” är inte en slump. Hela Bibeln är sprängfylld med symbolik och ordlekar (som vi just såg).
Tvättarfältet: En bild för rening och omvändelse
Tvättarfältet var platsen där man bearbetade tyger för att göra dem rena. Symboliken här är att Ahas försöker ”tvätta” sin politiska situation ren genom allianser och diplomati. Han försöker dölja sin rädsla bakom en fasad av kontroll. Men han kan inte tvätta bort sin synd eller sin brist på tro med politiska medel.
På samma sätt kan inte vi heller ”tvätta” vår gemenskap eller vår nation ren från det moraliska förfallet genom mänskliga reformer. Den enda ”tvätt” som duger är den som sker genom Kristi blod och genom att vi lägger ner vår stolthet vid altaret. Ahas var vid tvättarfältet men förblev oren, för han vägrade omvända sig.
Övre dammens vattenledning: Livets källa under hot
Vattenledningen var Jerusalems livsnerv. Den förde vatten från källan in i staden så att den skulle kunna överleva en belägring. När Ahas står där, är han upptagen med att säkra stadens fysiska vattenförsörjning inför kriget. Ahas fokuserar på den fysiska vattenledningen för att rädda sin stad, men han har skurit av sin egen andliga ”vattenledning” genom att vända Gud ryggen. Han försöker rädda staden på ett fysiskt plan, samtidigt som han låter den inre källan torka ut.
Vatten symboliserar ofta Guds ord och Andens livgivande kraft. Jesus talar om sig själv som det ”levande vattnet” (Joh 4:10). Om man förlorar tron (källan), spelar det ingen roll hur väl man underhåller ledningarna (institutionerna/kyrkosystemen/ritualerna) – de kommer att bli tomma.
Mötet mellan yttre förberedelse och tillit till Herren Sebaot
Platsen i sig illustrerar Ahas problem: han befinner sig på den plats där man förbereder sig för en fysisk belägring. Han kontrollerar vattenledningen och ser till att tvättarfältet fungerar. Han är en pragmatisk kung. Men profeten Jesaja kommer dit med ett budskap som totalt ignorerar den praktiska krisen. Gud säger: ”Sluta tänk på dammarna och tvätten, tänk på mig istället.”
Många kristna och kyrkor lever idag ”vid vattenledningen”: De är besatta av att säkra sina institutioner, sina medlemsantal, sin ekonomi och sin politiska eller världsliga relevans. De är upptagna vid ”tvättarfältet” och försöker tvätta bort den offentliga kritiken genom att anpassa sig och bli ”rena” i världens ögon.
Men Jesaja står vid samma plats och säger: ”Ditt hopp ligger inte i vattenledningen eller i hur ren du ser ut för världen. Ditt hopp ligger i att du tror på Honom som skapade källan.”
Att vara vid ”övre dammens vattenledning” utan tro är att vara vid en källa och ändå törsta ihjäl. Om vi inte har tro, så har vi inget fäste, oavsett hur väl vi förvaltar våra ”vattenledningar”. Det är en påminnelse om att en församlings överlevnad aldrig beror på vår egen beredskap eller vårt eget ”tvättande”, utan på att vi förblir i den Levande Källan. Att SÖKA Herrens vilja och vägledning istället för att försöka lösa allting med egna tankar, kunskap eller erfarenhet. Allt annat är bara rykande brandstumpar vid en uttorkad damm. Om du inte har den inre ”stabiliteten” av tro, kan du aldrig ha den yttre stabiliteten av att bestå.
Frukta Gud framför allt annat
I nästa kapitel sammanfattas faktiskt allting med tre verser:
Så sade Herren till mig när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade: Kalla inte allt för sammansvärjning som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad de fruktar och bäva inte för det. Håll Herren Sebaot helig. Låt honom vara den ni fruktar och bävar för. Jesaja 8:11-13
Jesaja 8:11-13 är alltså Guds korrigerande manual: När du väljer att frukta Gud framför allt annat, blir han din borg, din klippa och din trygghet – en helgedom mitt i ett Sverige som darrar. Det är där vi slutar titta på ”brandstumparna” och börjar se Honom som sitter på tronen. Det är den positionen som gör att man inte ”skälver som skogens träd”.
Tron är inte en religiös extrauppgift – den är själva fundamentet som gör att du överhuvudtaget inte faller omkull när världen skakar.
Har du inte, eller är du inte säker på om du har, tagit emot Jesus som din personlige Frälsare och Herre? Romarbrevet 10:9-10 säger:
För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.
Svårare än så är det inte! Om du helhjärtat lämnar ditt liv till Jesus, så kommer Han att göra resten. Börja läs i Bibeln, exempelvis Johannesevangeliet, och kontakta en församling i din närhet som kan hjälpa dig på din vandring. Vi behöver varandra på vägen.